Förord och sammanfattning

När den senaste folkhälsorapporten kom ut i november 2019 kunde ingen förutspå den dramatiska utvecklingen av covid-19-pandemin som kom över oss bara några månader senare. Nu, när vi har levt med covid-19 några år, är det dags att sätta även denna sjukdom i relation till de andra folksjukdomarna.

Det är viktigt att kunna jämföra olika folkhälsoproblem med varandra för att kunna prioritera insatser. Det enda sättet att skapa jämförbarhet är att använda sig av ett och samma mått. Med hjälp av bidrag till sjukdomsbördan kan vi jämföra de sjukdomar som främst leder till död i förtid med de sjukdomar som mest leder till funktionsförlust. Tack vare projektet Global Burden of Disease (GBD) har vi även i denna folkhälso­rapport kunna använda oss av detta mått.

För att skapa en tydlig bild av hälsoläget behöver man därefter göra analyser baserat på pålitliga datakällor. Vi har använt oss av flera olika datakällor varav folkhälsoenkäten (FHE) är en av de viktigaste. Flera kunniga statistiker och analytiker har tagit sig an arbetet att på bästa möjliga sätt utföra analyserna och kartlägga hälsoläget.

Till sist behövs experter som kan navigera i den stora mängden av vetenskaplig litteratur och data och som kan översätta denna information till kunskap. Vi är tacksamma över att de främsta experterna i Stockholms län har tagit på sig att uttala sig om vad vi kan göra för att tackla de stora folkhälsoproblemen.

Folkhälsorapport 2023 har skapats för att på ett lätt och tillgängligt sätt ge kunskap om de sociala och ekonomiska förutsättningar som är viktiga för hälsan, de riskfaktorer för ohälsa som vi kan påverka och de sjukdomar som har störst betydelse för sjukdomsbördan i Stockholms län.

Stockholm, mars 2023

Medellivslängden i Stockholms län är 85 år för kvinnor och 81 år för män. Av de åren har vi i genomsnitt 72 år med god hälsa. År 2021 uppgav 79 procent av männen och 74 procent av kvinnorna i länet att de har god eller mycket god hälsa. Både medellivslängden och den självskattade hälsan ökar, men covid-19-pandemin bröt utvecklingen av livslängden, tillfälligt men tydligt. För både medellivslängd och hälsa finns också stora skillnader mellan grupper.

Globalt projekt beräknar sjukdomsbörda

Sjukdomsbördan för Stockholms län beräknas av Global Burden of Disease (GBD), ett globalt projekt som använder nationella datasystem, enkätdata, kliniska datakällor samt vetenskaplig litteratur för att modellera sjukdomsbörda. Sjukdomsbördan är summan av de år som förlorats på grund av för tidig död och den friska tid som förlorats på grund av funktionsförlust orsakad av sjukdom eller skada.

Pandemin slog hårt och ojämnt

Pandemin satte skillnaderna i hälsa mellan olika grupper i blixtbelysning. Den första vågen av covid-19 slog till exempel betydligt hårdare mot personer med kort utbildning. Under den första vågen sjukhusvårdades mer än dubbelt så många i gruppen med enbart förgymnasial utbildning jämfört med gruppen med eftergymnasial utbildning, 413 jämfört med 196 per 100 000 personer. En delförklaring var att olika socioekonomiska grupper var utsatta för smitta i olika hög grad.

Det första pandemiåret (2020) stod covid-19 för mer än åtta procent av sjukdomsbördan, enligt CES analyser. Det var mer än alla andra sjukdomar. Sjukdomsbördan av covid-19 har minskat till 1,8 procent år 2022 men är alltså fortfarande en av de sjukdomar som orsakar mest sjukdomsbörda och särskilt många förtida dödsfall i länet.

Livslängd och hälsa hänger samman med utbildning och inkomst

Skillnaderna i livslängd och förekomst av sjukdomar i länet är så pass stora att personer som har eftergymnasial utbildning kan förväntas leva fem och ett halvt år längre än personer som inte har gått ut gymnasiet. Personer som inte gått ut gymnasiet har exempelvis 3,5 gånger högre risk för stroke och 2,6 gånger högre risk för hjärtinfarkt jämfört med personer som har eftergymnasial utbildning. I Stockholms län är den generella utbildningsnivån hög, och den har ökat påtagligt under en lång tid. Samtidigt finns det stor variation i utbildningsnivå i länet.

Den femtedel av befolkningen som har högst inkomst när de är 30 år kan förväntas leva mer än sex och ett halvt år mer än den femtedel som har lägst inkomst. Medianinkomsten i länet har ökat stadigt de senaste åren, men ökningen är störst för de med högst inkomst och skillnaderna mellan olika inkomstgrupper har ökat.

Rökning minskar men ohälsosamma matvanor ökar

Rökning är den levnadsvana som orsakar störst sjukdomsbörda i länet, och rökning är vanligare i grupper med sämre socioekonomiska förutsättningar, till exempel kort utbildning. Rökningen minskar i alla grupper, även om minskningen inte är lika snabb i grupper med sämre socioekonomiska förutsättningar. Totalt har andelen dagligrökare minskat från 18 till 6 procent sedan år 2002. Det sker dock en uppseendeväckande ökning av e-cigarettsanvändning bland ungdomar. Att stötta personer till att sluta röka är fortsatt en av de viktigaste insatserna för folkhälsan i Stockholms län, liksom att förebygga att personer börjar röka.

Ohälsosamma matvanor tycks öka i länet. Till exempel har andelen män i befolkningen som äter ohälsosamt lite grönsaker ökat de senaste fyra åren, från 34 till 40 procent (från 22 till 28 procent för kvinnor).

Det finns stor potential i insatser som påverkar levnadsvanorna på gruppnivå, som lagstiftning som begränsar rökning och alkohol, stadsplanering som underlättar fysisk aktivitet och skolmåltider som etablerar goda matvanor. Att andelen dagligrökare i länet har minskat så kraftigt beror till stor del på lagstiftning.

Behandling av riskfaktorer kan förebygga flera sjukdomar

Några av de sjukdomar som orsakar störst sjukdomsbörda i länet orsakas av de metabola riskfaktorerna högt blodtryck, högt blodsocker, övervikt och obesitas, högt kolesterol samt nedsatt njurfunktion. Genom att diagnostisera och behandla metabola riskfaktorer kan flera sjukdomar förebyggas. Behandlingen består ofta av stöd till hälsosamma levnads­vanor, vid behov i kombination med läkemedelsbehandling. Behandlingen förutsätter att tillstånden upptäcks, vilket är en utmaning för sjukvården eftersom de i flera fall inte ger några symtom. Endast lite mer än en tredjedel av de som har högt blodtryck, och bara lite mer än en tiondel av alla med nedsatt njurfunktion, uppskattas ha fått diagnos. Även obesitas (fetma) ökar, och ökningstakten steg under pandemiåren. Övervikt och obesitas är vanligast i gruppen 45–64 år, men obesitas blir vanligare i alla grupper, även bland barn.

Att de metabola riskfaktorerna ofta är symtomfria gör att utfallet av behandlingen måste följas med provtagning och att patienter inte alltid är motiverade att fortsätta med läkemedelsbehandling. Av de som fått diagnosen högt blodtryck på vårdcentraler i Region Stockholm håller färre än fyra av tio blodtrycket på den nivå som är önskvärd för att undvika hjärt-kärlsjukdomar. Sammantaget behövs insatser som identifierar och diagnostiserar personer med metabola riskfaktorer, insatser som behandlar faktorerna, insatser som motiverar patienter till nödvändiga förändringar och insatser som följer upp resultaten.

Äldre har ofta flera sjukdomar samtidigt

Ett tjugotal sjukdomar och skador orsakar mer än hälften av sjukdomsbördan i Stockholms län. Allra störst sjukdomsbörda orsakas, med undantag för det första pandemiåret (2020), av hjärtinfarkt, följt av smärta i nedre delen av ryggen. Även fallolyckor, kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), diabetes, stroke och olika typer av cancer bidrar mycket till sjukdomsbördan. Det är också mycket vanligt att ha flera sjukdomar samtidigt, särskilt bland äldre.

Smärta är mycket vanligt – välfungerande behandling saknas ofta

Smärta bidrar till en betydande del av sjukdomsbördan i Stockholms län. Mellan tre och fem procent av befolkningen i Stockholms län har smärta i ryggen, nacken eller huvudet som är i hög grad funktionsnedsättande. Trots att smärta är vanligt är orsakerna till smärtan sällan känd och det saknas ofta välfungerande behandling.

Flera sjukdomar underdiagnostiserade trots att vård finns

Gynekologiska sjukdomar kan medföra kronisk smärta, inkontinens, blödningar och infertilitet, och även nedsatt välbefinnande och psykisk ohälsa. Var femte kvinna i länet anger att hon har problem med urininkontinens och var tionde med avföringsinkontinens. Var tionde kvinna i fertil ålder uppskattas ha endometrios, vilket kan leda till kronisk smärta och infertilitet. Det finns ofta effektiva behandlingar mot gynekologiska sjukdomar, men endast en bråkdel av de som har besvär får diagnos. En förklaring är att gynekologiska besvär ofta ses som en naturlig del av åldrandet eller av graviditet och förlossning.

Även KOL är ett exempel på en sjukdom som är underdiagnostiserad i befolkningen trots att det finns bromsande och lindrande behandling. Den bromsande behandlingen är också mer effektiv om den sätts in tidigt. Ytterligare ett exempel är ångestsyndrom och depression. 19 procent av kvinnorna och 14 procent av männen i länet har besvär som tyder på ångestsyndrom eller depression, men det är en betydligt mindre andel som har fått diagnos, trots att det även här finns effektiv behandling. Mörkertalen för depression och ångest finns främst bland de yngsta och de äldsta, utlandsfödda och personer med kort utbildning. Ökad kunskap om diagnoserna och om vilken vård och egenvård som finns behövs både i befolkningen och i primärvården.

Hjärtinfarkt och stroke har minskat tack vare framgångsrika förebyggande insatser, men de är fortfarande två betydande orsaker till sjukdomsbörda och det finns stor potential att ytterligare minska såväl insjuknandet som dödligheten.

Utmaningar

Under de kommande åren finns flera utmaningar inom folkhälsoområdet. Vi behöver öka kunskapen om allvarlighetsgrad, förekomst och orsaker för flera centrala folksjukdomar, bland annat genom satsningar för att öka deltagandet i folkhälsoundersökningar bland stora, underrepresenterade befolkningsgrupper. Vi behöver också minska underdiagnostiseringen av riskfaktorer och sjukdomar.

Det finns evidensluckor som behöver kartläggas för att möjliggöra prioritering av forskningssatsningar och beställningar av hälso- och sjukvård. Vi behöver också satsningar på att implementera bevisat effektiva metoder i vården och utmönstra bevisat ineffektiva metoder. Det är en utmaning när tillväxten av forskning och evidens ökar.

Folkhälsoarbete sker över gränserna mellan många aktörer och samverkan är viktig både inom och utom regionen. Det är viktigt att inte avgränsa det regionala arbetet för snävt utan att inkludera sektorer och problem som har hälsoeffekter först på sikt eller indirekt.

I länet finns områden där behoven av att finna och behandla riskfaktorer och sjukdomar är extra stora, och även behoven av långsiktiga samverkansrelationer och stöd till evidensbaserade metoder. Dessa områden bör prioriteras i folkhälsoarbetet.