Rökning

Rökning orsakar många sjukdomar

De allvarligaste hälsokonsekvenserna av rökning visar sig 20–25 år efter man börjar röka. Rökning är en riskfaktor för ett stort antal olika sjukdomar, och för flera sjukdomar är kopplingen extremt stark. Rökning ger till exempel tjugofem gånger högre risk för lungcancer, tio gånger högre risk för cancer i luftstrupen och fyra till fem gånger högre risk för munhålecancer (1). Rökning fördubblar risken för sjukdomar som KOL, cancer i matstrupen och bukspottskörteln samt hjärtinfarkt (2, 3). Dessutom försämrar rökning prognosen för flera sjukdomar, till exempel prostatacancer (4). Att sluta röka innebär stora hälsovinster. Rökare som slutar före medelåldern tjänar i genomsnitt tio levnadsår jämfört med de som fortsätter att röka (5).

Passiv rökning mest skadlig för små barn

Passiv rökning innebär inandning av rök från andras tobaksrökning, och är skadligt framför allt för små barn som får förhöjd risk för öroninflammation, astmaanfall, irritation och infektioner i luftvägar (6). Risken för högt blodtryck och rubbad metabolism av kolhydrater i vuxen ålder ökar också av passiv rökning. Rökning under graviditet är skadligt för fostret och ökar risken för låg födelsevikt, för tidig födsel, foster- och plötslig spädbarnsdöd (7, 8) och påverkar även hjärnans utveckling negativt under fosterstadiet (9).

Sociala faktorer och tillgänglighet påverkar eskaleringen

Huruvida och hur snabbt man under ungdomstiden eskalerar från icke-rökare till så kallad experimentell rökare tycks bero på sociala faktorer, normer och beteenden i den nära miljön samt tillgänglighet till tobak (10). Hur snabbt utvecklingen till dagligrökning och beroende går (se tabell 1) påverkas även i stor utsträckning av stressfaktorer i vardagslivet, psykisk ohälsa och genetisk sårbarhet för beroende (10).

Tabell 1. Processen från rökdebut till tobaksberoende (11)

Dagligrökning har mer än halverats sedan år 2002

Andelen dagligrökare bland länets vuxna befolkning har mer än halverats mellan år 2002 och 2018, från 18 procent till 7 procent (se figur 1). Utvecklingen ligger i linje med resten av landet. År 2018 är andelen dagligrökande män likvärdig med andelen dagligrökande kvinnor, och andelen är högst i åldrarna 45–64 år (9 procent) (FHE).

Personer som röker dagligen

Det sociala gapet kvarstår

Trots att dagligrökning minskar i alla grupper kvarstår de sociala skillnaderna i rökning. Den skillnaden är oförändrad sedan år 2002. Andelen dagligrökare är tre gånger högre bland individer med enbart förgymnasial utbildning jämfört med eftergymnasialt utbildade (se figur 2). I Stockholms län kan man se stora geografiska skillnader i förekomst av rökning. Dagligrökning är fyra gånger vanligare i bostadsområdet med högst förekomst (tolv procent), än i bostadsområdet med lägst förekomst (tre procent) i länet (FHE). Skillnaden förklaras i mångt och mycket av andel invånare som har en eller flera markörer för social utsatthet.

Dagligrökare efter utbildningsnivå

Minskning av rökning bland ungdomar

Även bland ungdomar har förekomsten av rökning minskat. År 2014 uppgav 17 procent av flickorna och 12 procent av pojkarna i årskurs 9 i Stockholm stad, daglig- eller tillfällig rökning. År 2018 är andelen 13 respektive 6 procent. Samma trend syns i gymnasiets årskurs 2, där förekomsten bland pojkar sjunkit från 25 till 17 procent (14).

Barn i vissa områden betydligt mer utsatta för passiv rökning

År 2017 rökte i genomsnitt tre procent bland kvinnor i Stockholms län i början av graviditeten, men det fanns stora skillnader mellan olika kommuner och stadsdelar, och andelen varierade mellan en och åtta procent (15). Bland spädbarn 0–4 veckor födda år 2017, hade knappt nio procent minst en förälder som rökte. Återigen var skillnaderna stora mellan olika kommuner och stadsdelar och andelen varierade mellan noll och tjugo procent (16).

Snus och e-cigaretter – ett beteende att bevaka

Knappt tio procent av länets vuxna befolkning snusar dagligen. Skillnaderna är stora mellan könen: 16 procent bland män snusar och 4 procent bland kvinnor. Bland män har andelen snusare minskat, från 19 procent år 2002, och bland kvinnor har andelen ökat, från 3 procent samma år. År 2018 använder två procent av länets vuxna e-cigaretter (FHE), medan det återkommande bruket bland 15-åringar och 17-åringar i Sverige är cirka åtta procent (17).

Insatser till hela befolkningen

Generella insatser riktade till hela befolkningen syftar till att begränsa tillgång till tobak samt normalisera icke-rökning. Dessa generella insatser kan på ett indirekt sätt underlätta både att inte börja röka och att sluta röka (18) (se tabell 2).

Tabell 2. Generella insatser som är relevanta för Region Stockholm samt kommuner och stadsdelar i länet, och som har stöd från experiment eller välgjorda observationsstudier.

Insatser till riskgrupper och rökare

Selektiva insatser är insatser som riktas till grupper eller individer som har förhöjd risk att börja röka eller eskalera sin rökning (18). Bland de med förhöjd risk finns personer med psykisk ohälsa, gravida kvinnor som är före detta rökare och riskerar återfall efter graviditeten, samt socialt utsatta småbarnsföräldrar.

Indikerade insatser riktas till personer som redan har ett etablerat beteende och röker regelbundet (18) (se tabell 3). Rådgivning under vårdbesök och via telefon, nikotinersättning och andra läkemedel är evidensbaserade insatser som bör implementeras systematiskt av hälso- och sjukvården, enligt Socialstyrelsens riktlinjer (21).

Prioriterade insatser till särskilt utsatta grupper

För att minska rökning i särskilt utsatta befolkningsgrupper behövs samverkan på flera nivåer mellan olika aktörer såsom vård, skola och socialtjänst. Det behöver utvecklas metoder som ökar tillgänglighet till rökavvänjning i bostadsområden och grupper där förekomsten av rökning är störst.

Tabell 3. Indikerade insatser som är relevanta för Region Stockholm samt kommuner och stadsdelar i länet, och som har stöd från experiment eller välgjorda observationsstudier.