Sociala och ekonomiska förutsättningar

  • Sociala och ekonomiska förutsättningar

Introduktion

Ekonomiska, sociala och tekniska revolutioner bakom hälsoförbättringarna

Upplysningstidens tilltro till förnuftet och individens fri- och rättigheter var upprinnelsen till bättre livsvillkor och hälsa. Det syns inte minst i omkring fördubblad medellivslängd, globalt, de senaste 200 åren. Utvecklingen har drivits av en dramatisk industriell och ekonomisk revolution (se figur 1) samt av sociala revolutioner såsom införandet av allmän skolgång, allmän rösträtt och mödra- och barnhälsovård.

Även om den ekonomiska och sociala utvecklingen har sina egna mål och medel, och engagerar långt fler än de som sysslar med hälsa, så handlar folkhälsoarbete till viss del om att förstå och värna denna positiva samhällsutveckling.

BNP per capita sedan år noll (utvalda länder)

Figur 1
Figur 1. Utveckling av bruttonationalprodukt (BNP) per capita mellan år 0 och 2016 i olika länder. Notera: Justerat för inflation, 2011 års priser i internationella dollar. Källa: Maddison Project Database (2018). Bilden visar sex uppåtgående kurvor över utvecklingen av bruttonationalprodukt (BNP) per capita mellan år 0 och 2016, uppdelat på olika länder. År 0 var siffran 0 för alla länder: Norge, USA, Sverige, Portugal, Grekland och Egypten. År 2016 var motsvarande siffra 82814 för Norge, 53015 för USA, 44659 för Sverige, 25346 för Portugal, 22574 för Grekland och 11351 för Egypten.

Socioekonomiska skillnader i hälsa

Socioekonomiska skillnader i hälsa engagerar många som är intresserade av samhällsfrågor. Fler anser bland annat att ojämlikhet i hälsa är ett problem, än att ojämlikhet i inkomst är det. De socioekonomiska skillnaderna i hälsa tycks också illustrera ett, ofta stort, utrymme för förbättringar av hälsan och minskningar av sjukdomsbördan i stort. Om exempelvis högutbildade och högavlönade tjänstemän har en förväntad medellivslängd på över 90 år, är en tolkning som ligger nära till hands att samma medellivslängd borde vara uppnåelig för bredare grupper av befolkningen inom en överskådlig framtid.

Något färre dödsfall kan förklaras av inkomst och utbildning

För att förstå den totala omfattningen av de socioekonomiska skillnaderna i hälsa och utvecklingen över tid, redovisas andelen dödsfall i Stockholms län som hade kunnat undvikas om alla haft lika låg dödlighet som de med högst inkomst. Figur 2 visar att vart tredje dödsfall (38 procent) år 2005–2007 hade undvikits om alla hade haft höginkomsttagares låga dödlighet. År 2015–2017 hade 34 procent av dödsfallen kunnat undvikas. Motsvarande andelar baserat på utbildning är något lägre, men mönstret liknande.

Dödsfall om alla hade samma dödlighet som de med högst inkomst

Figur 2
Figur 2. Andel dödsfall i alla åldrar som hade undvikits om alla hade haft samma låga dödlighet som femtedelen av länets befolkning med högst disponibel inkomst (summan av alla inkomster och transfereringar efter skatt) i Stockholms län (2005–2007, 2015–2017). Källa: Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES). Bilden visar två liggande fraktionsstaplar över procentandelen dödsfall i alla åldrar som hade undvikits om alla hade haft samma låga dödlighet som femtedelen av länets befolkning med högst disponibel inkomst i Stockholms län. År 2005-2007 var siffran 38 för andelen dödsfall som hade uteblivit. År 2015-2017 var motsvarande siffra 34. År 2005-2007 var siffran 62 för andelen andelen dödsfall som hade inträffat ändå. År 2015-2017 var motsvarande siffra 66.

Relativa risken att dö i förtid har ökat för de med lägst inkomst

Kopplingen mellan socioekonomi och risken att dö är särskilt stark i åldrarna under 60 år, och den kopplingen blir dessutom starkare över tid. År 2005–2007 hade 57 procent av dödsfallen i åldrarna 30–60 år i Stockholms län kunnat undvikas om alla hade haft höginkomstagarnas låga dödlighet. År 2005–2017 har den andelen ökat till 61 procent. Över tid är den relativa dödligheten konstant bland femtedelen i länet med medelhög, det vill säga näst högst, inkomst, medan den relativa dödligheten har minskat bland de med
medelinkomst och medellåg inkomst (se figur 3). I gruppen som tillhör femtedelen med lägst inkomst i länet har i stället den relativa dödligheten ökat mycket tydligt över tid.

Risken att dö i olika inkomstgrupper jämfört med högst inkomst

Figur 3
Figur 3. Relativ risk att dö (hazard ratios) i åldrarna 30–60 år i olika inkomstgrupper (20 procent med låg inkomst, 20 procent med medellåg inkomst, 20 procent med medelinkomst och 20 procent med medelhöginkomst) jämfört med de 20 procent i befolkningen med högst inkomst, över tid i Stockholms län (2005–2017). Källa: Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES). Bilden visar fyra kurvor där en är uppåtgående, en är nedåtgående och två är fasta över procentandelen som har en relativ risk att dö i åldrarna 30-60 år i olika inkomstgrupper jämfört över tid. År 2005-2007 var siffran 3,9 för de med låg inkomst. År 2015-2017 var motsvarande siffra 5,7. År 2005-2007 var siffran 3,4 för de med medellåg inkomst, År 2015-2017 var motsvarande siffra 2,9. År 2005-2007 var siffran 2,0 för de med medelinkomst. År 2015-2017 var motsvarande siffra 1,7. År 2005-2006 var siffran 1,4 för de med medelhög inkomst. År 2015-2017 var motsvarande siffra 1,4.