Alkoholvanor

Riskbruk innebär avsevärda faror

Hur mycket alkohol är för mycket? Med riskbruk menas ett dryckesmönster som avsevärt ökar risken för fysiska eller mentala konsekvenser, enligt WHO:s (Världshälso­organisationens) definition (1). Begreppet inbegriper såväl långsiktiga konsekvenser, till exempel beroendeproblem, som direkta konsekvenser, till exempel skador som uppstår när man dricker mycket vid ett och samma tillfälle. Vid riskbruk av alkohol har konsekvenserna ännu inte inträffat. När konsekvenserna faktiskt uppstår talar man inte längre om riskbruk utan om skadligt bruk eller om beroende och sjukdom.

I WHO:s definition av riskbruk specificeras ingen mängd eller frekvens, men många länder har nationella gränsvärden som används som indikation på riskbruk. I Sverige definierar Socialstyrelsen riskbruk som mer än fjorton standardglas i veckan för män och mer än nio standardglas i veckan för kvinnor eller att minst en gång i månaden dricka minst fem standardglas vid samma tillfälle för män respektive fyra för kvinnor (2). Med standardglas menas tolv gram ren alkohol, vilket ungefär motsvarar en folköl, ett glas vin eller fyra centiliter starksprit. I folkhälsoenkäten används korta screening­skalor (AUDIT-C och AUDIT-FAST) för att ringa in riskbruk och beroende (3).

Riskbruk av alkohol minskar bland män

18 procent av männen och 15 procent av kvinnorna i Stockholms län uppger att de har en konsumtion som klassificeras som riskbruk av alkohol (FHE). För kvinnor har andelen varit stabil sedan 2018. Andelen för män har minskat från 21 procent år 2018. Pandemin är en möjlig orsak till minskningen, vilket försäljningsstatistiken tyder på (4).

Bland de som klassificeras som riskbrukare ingår även personer med redan utvecklade problem. Lite mindre än sju procent av männen och lite mer än tre procent av kvinnorna uppger att de har ett alkoholbruk som kan definieras som skadligt bruk eller beroende (FHE).

Unga och svenskfödda har högst andel med riskbruk

Högst andel med riskbruk har 16–29-åringar, följt av 45–64-åringar (se figur 1). Mycket lägre andel finns bland de äldsta (FHE).

Riskbruk och skadligt bruk av alkohol per åldersgrupp

Det finns stora skillnader i riskbruk beroende på födelseland. Bland svenskfödda har totalt 19 procent ett riskbruk. Bland utlandsfödda från andra europeiska länder är det 11 procent och bland personer födda utanför Europa är andelen bara 7 procent. Ännu större skillnader finns mellan kommuner och stadsdelar. I innerstadsområdena Södermalm, Kungsholmen och Norrmalm är riskbruket 22–28 procent, medan det i Rinkeby-Kista, Skärholmen och Spånga-Tensta är 7–9 procent. Riskbruk är också vanligare bland personer med gymnasial utbildningsnivå (19 procent) jämfört med personer med eftergymnasial eller förgymnasial utbildningsnivå (15 procent).

Fler män dör på grund av alkohol

Alkohol bidrar till dödligheten i exempelvis cancer och hjärt-kärlsjukdomar, men den kan också utgöra en specifik dödsorsak. Den specifika, alkoholorsakade dödligheten i länet har länge minskat, men åtminstone för män är den åter på uppåtgående (se figur 2). Detta trots att andelen manliga riskbrukare har minskat mellan år 2018 och 2021.

Alkoholrelaterade dödsfall per 100 000 invånare

Förebyggande insatser på samhällsnivå

Sveriges alkoholpolitik syftar till att minska alkoholens medicinska och sociala skador genom att minska den totala konsumtionen (5). Utgångspunkten är den så kallade totalkonsumtionsmodellen – ju mindre konsumtion i befolkningen desto färre alkoholrelaterade skador. En betydande insats är att begränsa tillgången och minska efterfrågan med hjälp av alkohollagen, alkoholskatten och alkoholförordningen. De reglerar både utbudet (till exempel tillverkning, försäljning, införsel och servering av alkohol) och efterfrågan (till exempel genom priser på alkoholhaltiga drycker och begränsning av marknadsföring). Insatserna är såväl universella som riktade mot sårbara grupper, till exempel genom åldersgränser för inköp av och servering till unga.

Kommunerna har en tydlig roll i det alkoholpreventiva arbetet, bland annat genom att utöva tillsyn över alkoholservering och detaljhandelns försäljning av alkoholhaltiga drycker. Länsstyrelsen samordnar kommunerna i detta och övrigt ANDTS-arbete (arbete mot alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel). Utvärdering av sådana lokala insatser har visat att de kan minska totalkonsumtionen av alkohol (6).

Screening och samtalsstöd för riskgrupper

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor rekommenderar samtalsstöd för gravida som dricker alkohol och för personer som har ett riskbruk och som är särskilt sårbara på grund av sjukdom eller sociala omständigheter (2). Tillsammans med screening har sådana samtalsstöd länge rekommenderats av WHO (7). Även om effekten är måttlig har metoden potential att nå stora delar av befolkningen (8). I de studier som legat till grund för Socialstyrelsens rekommendation har insatsen bestått av ett till fem samtal. I mödrahälsovården och inom vuxenpsykiatrin ingår screening för riskbruk som obligatoriska delar.