Demens
Andelen personer i Stockholms län med en demensdiagnos har legat relativt stabil sedan 2018. Demens är vanligare bland kvinnor, personer med kort utbildning och personer födda utanför Sverige. Demenssjukdomar kan förebyggas men inte botas. Den förväntade livslängden efter diagnos är 5–10 år.
Introduktion
Alzheimers sjukdom är vanligast
Demens är ett syndrom som kännetecknas av nedsatt förmåga att minnas, tänka eller fatta beslut. Risken för demens ökar exponentiellt med åldern. Andra riskfaktorer för demens är kort utbildning, högt blodtryck, hörselskador, rökning, obesitas, depression, fysisk inaktivitet, diabetes och låg social kontakt (1). Ny forskning har också visat att huvudskador och luftföroreningar skulle kunna öka risken för demens (2). I Sverige är medelåldern för personer med demenssjukdom 79 år (3).
Det finns flera typer av demenssjukdomar. Alzheimers sjukdom är den vanligaste och står för 50–70 procent av alla fall. Den ger symtom som minnesförlust och förvirring. Andra typer är vaskulär demens som ger förändrad problemlösning och fokusering, Lewykroppsdemens som ger synhallucinationer och nedsatt koncentrationsförmåga samt frontallobsdemens som kännetecknas av stora personlighets- och beteendeförändringar.
Demenssjukdomar går inte att bota och personer som diagnostiseras med demens har 5–10 års förväntad livslängd (4). Läkemedelsbehandling kan användas för att mildra symtomen. I en nyligen publicerad studie har också läkemedel som ska bromsa sjukdomen visat vissa positiva resultat för personer i ett tidigt skede av Alzheimers sjukdom (5).
Förekomst och utveckling över tid
Uppåtgående trend kan stabiliseras på ny nivå
I åldersgrupperna upp till 79 år har andelen med demensdiagnos i Stockholms län varit relativt stabil de senaste åren (se figur 1). Bland personer 80 år eller äldre ökade andelen under åren 2014–2018, särskilt bland de som var 90 år eller äldre, men sedan 2018 verkar andelen ha stabiliserats eller till och med minskat något, i alla åldersgrupper.
Det bör noteras att alla som har demenssjukdomar inte får en diagnos, och att andelen alltså är högre i befolkningen. Enligt data från Swedish Panel Study of Living Conditions of the Oldest Oldest (SWEOLD) år 2021 saknar upp till hälften av de som har misstänkt demensdiagnos.
Diagnostiserad demens
Kort utbildning ökar risken för demenssjukdom
År 2021 fanns det obetydliga könsskillnader i andelen demenssjuka i åldersgrupperna 70–79 år i Stockholms län, medan det i de två äldre åldersgrupperna var fler kvinnor än män som fick en demensdiagnos (se figur 2). Kvinnor blir i genomsnitt äldre, men det förklarar inte ensamt överrepresentationen av kvinnor med demens, och det behövs mer forskning om könsskillnaderna (6).
Diagnostiserad demens per åldersgrupp
Kort utbildning är en känd riskfaktor för demens (7). Det stämmer överens med data från Stockholms län, där andelen med diagnostiserad demens år 2021 var högre bland personer med enbart förgymnasial utbildning (se figur 3). Andelen med demensdiagnos var också högre bland icke svenskfödda, särskilt i de äldre åldersgrupperna. Skillnaden kan dessutom vara underskattad (8) eftersom vårdpersonal kan ha svårt att korrekt diagnostisera demens hos de allra äldsta med utländsk bakgrund (9).
Diagnostiserad demens per utbildningsnivå
Insatser
Demens kan förebyggas
Demens är inte en oundviklig del av åldrandet, utan kan förebyggas. Några av de insatser som kan förebygga demens är kontroll av metabola riskfaktorer (särskilt högt blodtryck), ökad utbildningsnivå, fysisk aktivitet och social aktivitet (10). En nyligen genomförd, tvåårig interventionsstudie bland äldre inriktade sig på en kombination av kost, motion, kognitiv träning och övervakning av hjärt-kärlhälsa. Studien visade att insatserna ökade deltagarnas kognitiva förmåga med 25 procent (11).
Personcentrerad vård kan förebygga sjukhusinläggningar
Vård av demenssjuka bör vara personcentrerad, där individens medicinska, kognitiva, psykologiska, miljömässiga, kulturella och sociala behov beaktas (12). Målet med vården är att hantera patienternas neuropsykiatriska symtom, minska antalet sjukhusinläggningar och mildra effekterna av samsjuklighet och svaghet (3).
Tillgång till omsorg påverkar anhöriga
I Sverige finns cirka 160 000 personer som har en demenssjukdom. Av dem bor nästan 95 000 hemma och hälften av dem får ingen hemsjukvård (13). I stället förlitar sig många på informell vård, alltså obetald vård som tillhandahålls av anhöriga och närstående. Det är krävande för de anhöriga eftersom äldre med kognitiv nedsättning eller demens behöver upp till tre gånger mer hjälp än personer med intakt kognition (14).