Fallskador

Ett fall ökar risken att falla på nytt

Fall är en av de vanligaste orsakerna till skador i alla åldersgrupper, både i Stockholm och i övriga Sverige (1). Fallskador orsakar fyra procent av sjukdomsbördan i Stockholms län, men sjukdomsbördan finns i huvudsak bland äldre personer. Därför fokuserar detta kapitel på fall bland äldre.

Risken att falla är högre för äldre som har nedsatt fysisk funktion, sjukdomar eller mediciner som påverkar balans och blodtryck samt för äldre som bor ensamma (2). Har man dessutom fallit en gång tidigare så ökar risken att falla igen flera gånger om (2).

Riskfaktorerna skiljer sig mellan kvinnor och män (3, 4). Det är till exempel vanligare för kvinnor att falla inomhus medan män oftare faller utomhus (5). Personer med kognitiv nedsättning, till exempel demens, har en större risk att falla, sämre prognos efter ett skadligt fall och även svårare att få nytta av vårdens insatser för att minska fallrisken (6, 7).

Frakturer leder ofta till behov av daglig hjälp

En av de vanligaste skadorna vid fall är frakturer (8). En fraktur med efterföljande sjukhusvistelse och rehabilitering innebär en stor påfrestning för en skör äldre individ, och leder ofta till försämrad funktion, behov av daglig hjälp, sämre livskvalitet och högre dödlighet (8, 9). Äldre individer som fått en höftfraktur i samband med ett fall har fördubblad risk att dö inom ett år jämfört med sina jämnåriga. Det beror inte enbart på skadan i sig utan även på att det ofta är multisjuka och sköra personer som drabbas (10).

Fallskador är vanligast hos de allra äldsta

Fallskador är vanligare bland kvinnor än bland män och de ökar med stigande ålder (se figur 1). Det är också något vanligare med fallskador bland personer med förgymnasial utbildning (sju procent) jämfört med gymnasial och eftergymnasial utbildning (sex procent). Det är vanligare med fallskador bland personer födda i Sverige (sju procent) jämfört med personer födda i resten av Europa (sex procent) eller utanför Europa (fyra procent) (VAL).

Fallskador per åldersgrupp

Trendbrott för vårdsökande under pandemiåren

I Stockholms län har det under det senaste decenniet skett en lätt ökning av andelen personer som har vårdats för ett fall minst en gång under ett år. År 2019 vårdades sju procent av kvinnorna och fem procent av männen i åldrarna 65–84 år och 18 procent av kvinnorna och 15 procent av männen i åldrarna 85 år och äldre (se figur 2). Andelen minskade dock mellan år 2019 och 2021, ett trendbrott som troligtvis hör ihop med covid-19-pandemin. En förklaring kan vara att äldre har varit hemma mer och därmed undvikit till exempel isiga trottoarer. Det är också möjligt att äldre har undvikit vården och alltså inte sökt vård alls för lättare skador under 2020, men någon kartläggning av vad den verkliga orsaken till minskningen är har inte gjorts än (11).

Äldre som sökt vård efter ett fall

Trots att fler kvinnor söker vård för fallskador är det vanligare att män dör på grund av dem. Dödligheten för män har dock minskat sedan år 2013 samtidigt som den är relativt stabil för kvinnor (se figur 3). Sammantaget innebär det att fler överlever en fallskada nu jämfört med tidigare år. Även om den generella dödligheten är stor tiden efter en fallskada är det ovanligt att dö i direkt anslutning till fallet.

Fallrelaterade dödsfall per 100 000 invånare 65 år och äldre

Det finns fungerande screeningmetoder

Fall beror på både inre och yttre faktorer som dessutom ändras från en dag till en annan. Trots detta finns metoder för att identifiera individer med förhöjd fallrisk som bör slussas vidare till grundligare bedömning innan de ådragit sig fallskador (12). I nuläget är det dock vanligare att man arbetar sekundärpreventivt, alltså att man försöker förhindra ytterligare fall bland personer som redan har fallit. Screening av fallrisk bland hemmaboende äldre personer, till exempel vid rutinbesök på vård­centralen, skulle kunna förhindra eller senarelägga skadliga fall.

Preventiva insatser är kostnadseffektiva

Konsekvenserna av en svårare fallskada är stora, både för individen och för samhället. Trots det läggs mycket lite resurser på preventionsarbete. Socialstyrelsen publicerade år 2022 en rapport som visar att de preventiva insatserna fysisk träning, omgivningsanpassning, broddar och att se över läkemedel samtliga är kostnadseffektiva insatser (13). Mest effektivt är det att göra flera eller alla av dessa insatser, alltså en multifaktoriell preventionåtsgärd (14–16). Socialstyrelsens projekt Balansera mera riktar in sig på fallprevention direkt till den äldre individen med tips om träning, matvanor, medicin­översikt och omgivningsanpassning (17).