Inkomst
En god ekonomi är viktig för hälsan. Den ger inte bara tillgång till mat och bostad, den ger dessutom bättre möjligheter till social delaktighet och självbestämmande. Medianinkomsten i Stockholms län har ökat, och de senaste åren har färre fått ekonomiskt bistånd och färre har avstått från att söka vård eller hämta ut läkemedel på grund av dålig ekonomi. Men fortfarande har nästan en femtedel av befolkningen låg ekonomisk standard.
Introduktion
Inkomst påverkar hälsan direkt och indirekt
Låg inkomst är förknippad med sämre hälsa (1–3). Inkomsten kan påverka hälsan direkt om man inte har råd med grundläggande, materiella resurser som mat och bostad. Den kan också påverka hälsan indirekt genom att orsaka stress, begränsa det sociala deltagandet och ge sämre självbestämmande och lägre status i samhället (1–5). Brist på ekonomiska resurser är även förknippat med ohälsosamma levnadsvanor (6).
Sammantaget lever personer med hög inkomst längre (7, 8) och har bättre hälsorelaterad livskvalitet (9) än personer med låg inkomst. Det är viktigt att notera att orsakssambanden kan gå i båda riktningarna, det vill säga att sjukdom också kan ha negativa effekter på ens inkomst.
Förekomst och utveckling över tid
Medianinkomsten ökar – men skillnaderna växer
Den disponibla medianinkomsten (summan av alla inkomster och transfereringar efter skatt) har ökat stadigt de senaste åren för befolkningen som helhet i Stockholms län. Samtidigt har skillnaderna mellan olika inkomstgrupper ökat. Medianinkomsten ökar för alla inkomstgrupper, men uppgången är mycket starkare för de 20 procent som har de högsta inkomsterna (se figur 1).
Inkomstojämlikheten är större i Stockholms län än i landet som helhet. Ojämlikhet i inkomst mäts oftast med en så kallad Gini-koefficient, som anges mellan 0 och 1. Ett högre värde innebär att skillnaden mellan olika grupper är större. År 2021 var koefficienten 0,39 i Stockholms län och 0,33 i riket. Ojämlikheten i Stockholms län har ökat från 0,34 år 2011 (SCB).
Disponibel medianinkomst över tid
En av fem i länet lever med låg ekonomisk standard
Enligt EU-statistik levde 1,8 procent av befolkningen i Sverige år 2020 i absolut fattigdom, det vill säga med allvarlig materiell resursbrist. Det är alltså relativt ovanligt. Men 17 procent av invånarna i Stockholms län har låg ekonomisk standard. Det definieras som att man lever i ett hushåll vars disponibla inkomst är mindre än 60 procent av medianvärdet i länet. Andelen som har låg ekonomisk standard har ökat mellan år 2005 och 2020 från cirka 14 till lite mer än 17 procent.
Hur många som lever med låg ekonomisk standard ser olika ut i olika grupper (se figur 2). Nästan 60 procent av de som är arbetslösa och 58 procent av de som har någon sjukdom har låg ekonomisk standard. Förekomsten är också högre bland ensamstående kvinnor med hemmaboende barn (35 procent) än i andra typer av hushåll. Dessutom finns det stora skillnader mellan kommuner och stadsdelar i Stockholms län: från en tiondel i kommunen med lägst andel till mer än en tredjedel i kommunen med högst andel år 2020.
Låg ekonomisk standard per utbildningsnivå, födelseland och sysselsättning
Andelen vuxna som fick ekonomiskt bistånd minskade stadigt mellan år 2005 och 2021, från fyra till två procent av befolkningen i länet (Socialstyrelsen).
Färre avstår från sjukvård på grund av dålig ekonomi
Andelen personer i länet som uppger att de har avstått från att söka sjukvård på grund av dålig ekonomi minskar. Mellan år 2002 och 2021 har andelen minskat från nästan fem till tre procent bland män och från sex till lite mindre än fyra procent bland kvinnor. År 2021 uppgav tre procent att de har avstått från att hämta ut läkemedel och elva procent från att söka tandvård. Trenden över tid följer samma mönster även här (FHE).
Stor skillnad i hälsa mellan olika inkomstgrupper
Det finns tydliga skillnader i självskattad hälsa mellan olika inkomstgrupper (se figur 3). Andelen som rapporterade att de har sämre än god hälsa är 35 procent i gruppen med låg inkomst och 15 procent i höginkomstgruppen, en skillnad på nästan 20 procentenheter. I låginkomstgruppen uppger 29 procent att de har långvariga hälsoproblem som har medfört nedsatt arbetsförmåga, jämfört med 15 procent i höginkomstgruppen. Som vi nämnt tidigare är det viktigt att notera att orsakssambanden kan gå i båda riktningar.
Sämre än god självskattad hälsa per inkomstgrupp
Covid-19 fick störst påverkan på personer med låg inkomst
Sambandet mellan inkomst och mortalitet är också tydligt. Gruppen med låg inkomst har till exempel drabbats hårdare av covid-19-pandemin. Risken att dö med covid-19 som underliggande dödsorsak var 3,5 gånger högre i gruppen med lägst inkomst (lägsta 20 procent) jämfört med gruppen med högst inkomst (högsta 20 procent) (år 2020–2022, efter justering för ålder och kön). Om man tittar i åldersgruppen 30–60 år (där sambandet mellan inkomst och hälsa är starkast), är risken ännu högre (sju gånger högre).
Om alla grupper hade haft samma dödlighet som höginkomstgruppen hade vi kunnat undvika cirka 44 procent av dödligheten på grund av covid-19 och 31 procent av all dödlighet år 2020–2022 (justerat för ålder och kön). Motsvarande andel för åldersgruppen 30–60 år låg på 54 procent av dödligheten på grund av covid-19 och 43 procent av all dödlighet (Socialstyrelsen; CES).
Under pandemins första år var risken att dö med covid-19 dubbelt så hög för gruppen med lägst inkomst jämfört med gruppen med högst inkomst även när man justerade för ålder, kön, födelseland, bostadsområde, samsjuklighet, utbildning och yrke (10, 11).