Narkotikavanor

Opioider bidrar mest till sjukdomsbördan

Cannabis är den mest använda narkotikan och förekommer oftast i form av hasch eller marijuana (1, 2). Annan narkotika såsom kokain, amfetamin, metamfetamin och opioider, finns också i olika former och vissa injiceras. Även om cannabis är vanligast förekommande, orsakas den största sjukdomsbördan och flest förlorade levnadsår av opioider, och dödligheten på grund av överdoser ökar (3, 4). Vid injicering av droger finns risk för smitta av bland annat HIV och hepatit, men injicering kan även orsaka bölder och andra former av bakteriella infektioner som kan bli mycket allvarliga (3). En stor del av de opioider som bidrar till hög dödlighet är läkemedel, bland annat Fentanyl och Tramadol, som når brukare antingen genom läckage från hälso- och sjukvården eller via internet (4).

De problem som är kopplade till narkotikabruk, utöver risken för förtida död, är framför allt beroende och annan psykisk ohälsa (2). Cannabisbruk är kopplat till flera psykiska sjukdomar på både kort och lång sikt, och den kognitiva förmågan påverkas även negativt vid regelbundet och långvarigt bruk (1, 2). Psykisk sjukdom i sig kan dock också vara en orsak till bruk.

Narkotika orsakar dessutom stora kostnader för bland annat polisiärt arbete, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Både internationellt och lokalt drivs kriminaliteten till stor del av narkotikahandeln, och i Sverige ses en utveckling där våld och dödsskjutningar ökat i kriminella kretsar de senaste åren (5). Även detta bidrar till stora samhällskostnader men också till ökad känsla av otrygghet och personligt lidande för drabbade och anhöriga.

Socioekonomi en viktig prediktor av framtida bruk

Tillgång till narkotika är en grundläggande riskfaktor för narkotikabruk (2, 6, 7). Andra faktorer tycks också viktiga, exempelvis sociala normer och attityder (2). Studier av skolungdomars narkotikavanor visar att fler elever har möjlighet att testa droger än andelen som faktiskt gör det (6). Vidare har den psykosociala miljön betydelse; att växa upp i ett hem där alkohol- eller narkotikabruk förkommer, ökar risken för eget bruk (7). Skolundersökningar visar även att ungdomar som prövat narkotika trivs sämre i skolan
och lider mer av olika psykosociala besvär (8).

Personer med narkotiska beroende- och missbruksproblem har ofta låg socioekonomisk status och har ofta upplevt flera svårigheter tidigt i livet (8). Personer med kort utbildning hamnar oftare i beroende- och missbruksproblematik än personer med lång utbildning. Narkotikarelaterad ohälsa är vanligare i grupper med socioekonomiskt låg status, och ojämlikheten i narkotikarelaterad ohälsa ökade under perioden 1994–2011 (9). I närtid efter en frisläppning från fängelse, utskrivning från sjukhus eller avgiftningsprogram
finns en förhöjd risk för dödlig överdos (10).

Användning av hasch eller marijuana har ökat

Andelen som har använt hasch eller marijuana det senaste året är högre i Stockholms län jämfört med resten av landet. År 2018 uppger fem procent i åldrarna 18–64 år i länet att de använt hasch eller marijuana det senaste året. I hela Sverige är motsvarande andel tre procent. I Stockholms län har bruket ökat mellan år 2002 och 2018, från två till tre procent bland kvinnor och från fyra till sex procent bland män (se figur 1). Andelen är högst åldrarna 18–29 år, där tolv procent uppger att de använt hasch eller marijuana det senaste året. I åldrarna 30–44 år är motsvarande andel fem procent, och i åldern 45 år och äldre mindre än en procent (FHE).

Användning av hasch eller marijuana senaste året

Användning av andra narkotiska preparat och receptbelagda läkemedel

Andelen som uppger att de har använt andra narkotiska preparat såsom amfetamin, kokain, heroin, ecstacy eller LSD, är lägre än andelen som använt hasch eller marijuana. Mindre än en procent av personer i åldrarna 18–84 år i länet har använt sådana narkotiska preparat det senaste året, och bruket är vanligare bland unga än bland äldre personer (se figur 2).

I en enkätundersökning från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), genomförd år 2017, uppger bara 0,2 procent av den vuxna befolkningen i Sverige att de använt opioider det senaste året. Men i samma enkät uppger fem procent att de använt narkotikaklassade läkemedel på annat sätt än läkare ordinerat det senaste året – det vill säga ofta opioider (11). I Stockholms län uppger 1,5 procent i åldrarna 18–84 år att de använt läkemedel på annat sätt än läkare ordinerat det senaste året. Andelen är
högst i åldrarna 18–29 år (se figur 2).

Användning av narkotika (förutom hasch, marijuana och receptbelagda mediciner)

Den narkotikarelaterade dödligheten ökar

Den narkotikarelaterade dödligheten har ökat under 2000-talet (se figur 3). Olika former av opioider är vanligast förekommande vid narkotikarelaterade dödsfall (8). Mellan år 2000 och 2017 har dödligheten ökat från 2 till 4 narktotikarelaterade dödsfall per 100 000 kvinnor och från 8 till 10 per 100 000 män i Stockholms län. Nyligen har Rättsmedicinalverket rapporterat om en dramatisk minskning av antal ärenden där fentanylanaloger bedömts som dödsorsak (12). År 2017 rapporterades cirka hundra sådana fall i Sverige, och år 2018 bedöms den siffran ligga kring ett tiotal. Förklaringen tros vara att utbudet minskat efter att två personer under år 2018 dömdes för vållande
till annans död efter att ha förmedlat opioider via internet (13).

Narkotikarelaterade dödsfall per 100 000 invånare

Preventivt arbete behövs på flera nivåer

Preventivt arbete för att förhindra bruk av narkotika behöver fokusera på tillgänglighet, sociala normer och attityder, samt barn och ungdomars sociala kontext (2). Insatser behövs på flera nivåer och inom flera arenor såsom lokalsamhället och skolan. Dessutom behöver insatserna både vara universella och specifikt riktade mot riskgrupper (2, 14). Riktade insatser kan vara att identifiera och stödja de med ökad risk för narkotikabruk, exempelvis personer med svagt socialt nätverk och dålig anknytning till arbetslivet, samt barn och ungdomar med bristande stöd i hemmet.

Majoriteten av narkotikan som konsumeras i Sverige är insmugglad, och endast en liten andel kommer från svenska cannabisodlingar eller medicinsk sektor (8). Trots att många insatser har gjorts och mycket arbete har lagts på att stoppa trafiken och försäljningen av preparat, har förekomsten av narkotika i samhället ökat de senaste tio åren.

Behandling av substansberoende

Gruppen narkotikabrukare som använder opioider är liten. Trots det står opioidmissbruk för den största delen av den narkotikarelaterade dödligheten och sjukdomsbördan (3). Därför är behandling viktigt, både för att minska skadeeffekter av bruk och för att stödja personer att komma ur riskmiljöer. När det saknas läkemedelsalternativ för substansberoende används psykologiska behandlingsmetoder (2, 14). Utöver psykologiska behandlingsmetoder används också substitutionsbehandling, där metadon och buprenorfin är de vanligaste medlen, för beroende av heroin och andra opioider (14). Preventivt arbete mot opioidöverdoser bör innefatta en översyn över förskrivning av opioider inom vården (15). Det innebär både att begränsa olämplig förskrivning samt att i större utsträckning behandla personer med olika former av opioidberoende.

Insatser vid överdos

Sedan år 2018 har läkemedlet naloxon tillgängliggjorts i större utsträckning (16). Det är ett effektivt läkemedel som häver opioidöverdoser. Dock är evidensen för hur effektivt det minskar dödsfallen vid överdos osäker. Naloxon har börjat delas ut till brukare via Stockholms sprututbyte som nu har två mottagningar. Rättsmedicinalverket har redovisat en liten minskning av dödsfall orsakade av heroin mellan år 2017 och 2018 (12). Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att personer som kan bli vittne till en överdos eller bli först på plats, ska tillhandahållas och utbildas i att administrera naloxon, samt utföra första hjälpen vid överdos (15).

Det är angeläget att genomföra nya kartläggningar av det grava missbruket – ingen samlad skattning av förekomsten har gjorts sedan år 2007 (8).