Fysisk aktivitet

Regelbunden fysisk aktivitet kopplat till lägre dödlighet

Enligt internationella och nationella rekommendationer bör vuxna varje vecka uppnå minst 150 minuters fysisk aktivitet av måttlig intensitet såsom raska promenader, eller 75 minuter av ansträngande intensitet såsom löpning – alternativt en kombination av dessa (1). Det finns inga nationella rekommendationer kring stillasittande.

Fysisk aktivitet har många positiva fysiska och psykiska hälsoeffekter. Regelbunden fysisk aktivitet är, i ett dos-responsförhållande, kopplat till lägre dödlighet – det vill säga lägre risk att dö i förtid ju högre fysisk aktivitet (2). Det är också kopplat till lägre risk för flera sjukdomstillstånd såsom hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes, vissa cancerformer och depression (3). Personer som uppnår gällande rekommendationer för fysisk aktivitet har 20 till 30 procent lägre dödlighet och minskad risk för kronisk sjukdom än de som inte uppnår gällande rekommendationer (4). Dessutom är fysisk aktivitet en del av behandlingen, och förbättrar prognosen, vid många sjukdomstillstånd såsom osteoporos, depression och metabola sjukdomar (4).

Stillasittande är kopplat till ökad risk för förtida död och hjärt-kärlsjukdom hos de mest inaktiva – medan fysisk aktivitet försvagar sådana samband (5). Således förefaller inte stillasittande i sig vara en oberoende riskfaktor för ohälsa vid tillräckliga nivåer av fysisk aktivitet.

Fysisk aktivitet är svårt att mäta med enkätfrågor

Fysisk aktivitet är ett komplext beteende som är svårt att mäta med enkätfrågor. Självrapporterad enkätdata ger inte en korrekt bild, och ofta överskattas nivåer av fysisk aktivitet (6). En systematisk sammanställning av den vetenskapliga litteraturen visar låg överensstämmelse mellan objektiva mått av fysisk aktivitet (till exempel rörelsemätare) och självrapporterad data för fysisk aktivitet (7). Den effekt fysisk aktivitet har på hjärta och muskler kan dock mätas med andra objektiva mått såsom konditionsnivå, vilket ofta mäts i syreupptagningsförmåga. När objektiva mått på kondition används ses en stark koppling till hälsoutfall såsom risk för hjärt-kärlsjukdom (8). Vuxna svenskars kondition har försämrats med omkring elva procent mellan år 1995 och 2017. Under samma tidsperiod har andelen vuxna svenskar med hälsofarligt dålig kondition ökat från 27 till 46 procent (9).

Fysisk aktivitet är ojämlikt fördelat

Drygt hälften av befolkningen i åldrarna 16–84 år i Stockholms län uppger att de är så pass fysiskt aktiva att de uppnår gällande rekommendationer för fysisk aktivitet (se figur 1). Andelen är högst i åldrarna 30–44 år (58 procent), och fördelat efter utbildningsnivå är andelen högst bland de med eftergymnasial utbildning (62 procent) (se figur 2). Andelen personer som uppnår gällande rekommendationer för fysisk aktivitet skiljer sig en del baserat på födelseland. Andelen är högst bland personer födda i Sverige (62 procent), följt av personer födda i övriga Norden (56 procent), och något lägre bland personer födda i övriga Europa (47 procent) och utanför Europa (34 procent). Det finns inga stora skillnader mellan könen. Mer än hälften (54 procent) av de som sitter stilla mer än tio timmar per dag uppger en nivå av fysisk aktivitet som inte når upp till gällande rekommendationer (FHE).

Uppger en nivå av fysisk aktivitet som uppnår gällande rekommendationer

Uppger en nivå av fysisk aktivitet som uppnår gällande rekommendationer efter utbildningsnivå

Insatser som ökar möjligheten till fysisk aktivitet

Det krävs insatser av aktörer på flera nivåer och inom olika sektorer i samhället för att öka den fysiska aktiviteten och minska den sociala ojämlikheten i andelen som uppnår gällande rekommendationer. Samhällsplanering och policyer för människors möjlighet till fysisk aktivitet bör prioriteras på både regional och kommunal nivå (10). Möjligheter till aktiv transport – att kunna gå och cykla – är kostnadseffektiva strategier för att öka fysisk aktivitet bland befolkningen (11). Kommuner och stadsdelar har därför en viktig roll i och med att de har planeringsansvar för bebyggelse, trafik, miljö, omsorg, förskola och skola. Exempel på insatser är att göra parkmiljöer mer lämpliga för vuxnas fysiska aktivitet (inte bara barns), samt att prioritera cykel- och gångvägar vid stadsplanering. Ett annat exempel är att skapa en trygg utemiljö, vilket har visat sig speciellt viktigt för kvinnor (12). Fysiskt aktiva barn tenderar att även vara fysiskt aktiva i vuxen ålder (13), så både förskola och skola har stora möjligheter att främja fysisk aktivitet på samhällsnivå.

Andra viktiga aktörer är arbetsgivare som kan möjliggöra hälsofrämjande aktivitet på arbetsplatsen. Det finns visst stöd för att interventioner på arbetsplatser som innefattar till exempel en stegräknare eller webbaserade metoder kan öka fysisk aktivitet hos medarbetare (14).

Rådgivande samtal i vården kan öka fysisk aktivitet

Det finns stöd från experiment att fysisk aktivitet kan förbättra prognosen hos de som redan insjuknat i till exempel depression (15) eller cancer (16). Det finns dessutom stöd från experiment att rådgivande samtal har en positiv effekt på fysisk aktivitet hos patienter i primärvården (17). Socialstyrelsens riktlinjer rekommenderar rådgivande samtal med eventuell förskrivning av fysisk aktivitet på recept (18).