Högt blodtryck

Ålder och ärftlighet stora riskfaktorer för högt blodtryck

Högt blodtryck, eller hypertoni, innebär att blodtrycket i genomsnitt överstiger vissa gränsvärden. Blodtryck mäts i millimeter kvicksilver och anges i enheten mmHg. Mätningen görs två gånger, dels när hjärtat pumpar ut blod (systoliskt tryck), dels när hjärtat slappnar av (diastoliskt tryck). Gränsen för högt blodtryck är ett systoliskt tryck på 140 mmHg eller mer, eller ett diastoliskt tryck på 90 mmHg eller mer. Gränssättningen underlättar diagnostik och behandling, men längs med hela blodtrycksskalan finns en kontinuerlig riskökning. Den som har ett blodtryck på 150/100 har alltså en högre risk än den som har ett blodtryck precis över 140/90, även om båda får samma diagnos: högt blodtryck. Det här har på senare tid fått betydelse i rekommendationer om graderad kontroll och behandling.

Hög ålder och ärftlighet är de viktigaste riskfaktorerna för utvecklingen av högt blodtryck, men kost, övervikt och fetma har också tydliga samband. Andra riskfaktorer med ett visst samband med högt blodtryck är alkoholkonsumtion, låg fysisk aktivitet, rökning och stress (1–3).

Högt blodtryck förekommer ofta utan symtom och påverkar därför inte livskvaliteten. Tillståndet klassas i stället som en sjukdom eftersom det ökar risken för annan sjuklighet och död. Vanliga följdverkningar av högt blodtryck är skador på hjärta, njurar, hjärna, blodkärl och ögon. Det finns stöd från experiment för att högt blodtryck orsakar hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke och övrig hjärt-kärlsjukdom (4).

Mörkertalet i högt blodtryck är stort

Mörkertalet i förekomsten av högt blodtryck är stort. I studien Stockholms diabetespreventiva program (SDPP) med deltagare i åldrarna 53–78 år, har till exempel 23 procent av alla deltagare ett odiagnostiserat högt blodtryck (se figur 1). SDPP-studien visar också att två av tre patienter som får behandling ändå inte uppnår fullgod blodtryckskontroll. Den totala förekomsten av högt blodtryck år 2014–2017 var 67 procent.

SDPP-studien mättes högt blodtryck med ett enstaka mätvärde, och resultaten ska därför tolkas med viss försiktighet. Ett enstaka mätvärde kan påverkas av felkällor som vitrockshypertoni (ett blodtryck som bara är högt i vården) eller maskerad hypertoni (i det här fallet ett tryck som är högre i den stressiga vardagen än vid undersökningstillfället), och kan därför inte användas som grund för behandling av individen. Som indikator på förekomsten av högt blodtryck på gruppnivå fungerar ett enstaka mätvärde däremot bra, och resultaten visar således på stort utrymme för förbättring inom vården vad gäller diagnostik såväl som behandling av högt blodtryck.

Högt blodtryck

Högt blodtryck vanligare i gruppen med kort utbildning

I SDPP-studien är högt blodtryck mycket vanligt i samtliga grupper, men förekomsten är något högre bland män och bland personer med kort utbildning. Över tid sjunker andelen personer i Sverige med högt blodtryck (se figur 2).

Andel med högt blodtryck över tid

Stor potential i systematisk uppföljning

Europeiska kardiologisällskapet och Europeiska hypertonisällskapet rekommenderar kontroll av blodtryck minst vart femte år för alla över 18 år (4). I dag har redan över 90 procent av invånarna i Stockholms län kontakt med öppenvården inom en femårsperiod. Det finns således möjlighet att genomföra blodtryckskontroller utan ett särskilt besöksprogram. Framtidens vårdinformationsmiljö kan utformas så att den stödjer förloppet efter att ett högt blodtryck uppmätts, oavsett var i öppenvården detta skedde, samt så att systemet signalerar när det gått för lång tid sedan någon blodtrycksmätning
över huvud taget gjordes. En sådan systematisk uppföljning har potential att påtagligt minska så väl mörkertalet som underbehandlingen och dödligheten.

Effektiv behandling finns men följsamheten brister

För den som diagnostiserats med högt blodtryck finns effektiv behandling. I första hand rekommenderas livsstilsförändringar såsom viktnedgång, motion, rökstopp, sunda alkoholvanor, saltrestriktion och minskad stress (4). Experiment visar att livsstilsinterventioner har effekt på högt blodtryck som motsvarar behandling med ett läkemedel (så kallad monoterapi) (5). Effekten är dock ofta kortvarig eftersom livsstilsförändringen blir temporär för många (6). I andra hand är läkemedel en effektiv behandling (7), men även i sådan behandling är bristen på följsamhet ett problem (8). Detta kan motverkas genom att reducera antalet doseringstillfällen (8), och med kombinationsbehandling med flera läkemedel med enskilt låga doser när bristen på följsamhet beror på biverkningar (4). Utfallet förbättras dessutom med regelbunden uppföljning, och i viss mån om patienter stöttas med påminnelser och utför egna blodtrycksmätningar i hemmet (9). Framgångsrik blodtrycksbehandling med livsstilsförändringar eller läkemedel har ett mycket tydligt samband med minskad sjuklighet och död. Blodtrycksbehandling är därmed en mycket angelägen uppgift för vården.