Demens

Inom nästan alla åldersgrupper i Stockholms län har andelen med en registrerad demensdiagnos varit stabil sedan år 2006. Men eftersom befolkningen blir allt äldre, ökar ändå förekomsten av demens. Demens är vanligare bland personer med kort utbildning, men skillnaderna minskar med åldern. I nuläget finns inget botemedel för demenssjukdomar, men interventioner som förebygger tillstånd i kroppen som ökar risken för hjärt-kärlsjukdom och kognitiv aktivitet har potential att förebygga demens.

  • Sjukdomar och skador

Introduktion

Demens påverkar livskvaliteten

Demenssjukdomar innebär en progressiv försämring av kognitiva förmågor såsom minne, att kunna planera och orientera sig samt att läsa och skriva. Med sjukdomsutvecklingen kommer även symtom som förvirring, beteendeförändring och svårigheter att äta och dricka, vilket försämrar livskvaliteten (1). Demenspatienter har ett stort vårdbehov och sjukdomen innebär en stor belastning även för anhöriga. Dessutom förkortar demenssjukdomar livet. Den största patientgruppen (där sjukdomen debuterar efter 75 år) lever i genomsnitt fem år kortare än övriga befolkningen.

Alzheimers sjukdom står för 50–70 procent av all demenssjukdom

Det finns olika neurologiska störningar som orsakar demenssjukdom. Den mest kända och vanligaste störningen är Alzheimers sjukdom (AS) som tycks stå för 50–70 procent av demensfallen. En annan vanlig störning är vaskulär demens. Vaskulär demens beror på hjärt-kärlsjukdom och utgör 20 till 25 procent av alla demensfall (1).

Förekomst och utveckling över tid

Stabilisering av andelen med registrerad demensdiagnoser

I åldrarna under 85 år har andelen i Stockholms län med en registrerad demensdiagnos varit stabil sedan år 2006. Det överensstämmer med nationella och internationella studier som visar att förekomst och nyinsjuknande av demens inom en given åldersgrupp är stabilt, eller till och med har minskat, de senaste årtiondena (2–4). Andelen med demensdiagnos i åldern 85 år och äldre har däremot ökat något (se figur 1). För att få en demensdiagnos krävs att man har så svåra symtom att man inte längre kan klara sitt vardagsliv (1). År 2016 hade 17 898 personer i Stockholms län en demensdiagnos och år 2006 var antalet 13 125. Orsaken till denna ökning är både ökad livslängd och att sjukvården oftare diagnostiserar demenssjukdom. Andelen är högre bland kvinnor (se figur 2) och bland personer med enbart förgymnasial utbildning (se figur 3).

Registerdata underskattar antalet demensfall

I analyser baserade på registerdata, saknas demensfall om man jämför med befolkningsstudier (5). År 2016 saknas upp emot 6 000 fall. Underskattningen är störst i åldrarna 90 år och äldre. Enligt registerkällor är förekomsten 21 demensfall per 100 invånare i den gruppen, men enligt befolkningsstudier är förekomsten närmare 30 fall per 100 invånare (6). En specifik grupp som ofta saknas är personer som bor i särskilt boende – vilket också är en grupp med hög demensförekomst (7).

Demensdiagnos utveckling över tid

Figur 1
Figur 1. Andel (%) i åldrarna 70–89 år med demensdiagnos, uppdelat efter ålder, över tid i Stockholms län (2006–2016). Notera: Värden är ålderstandardiserade (enligt medelbefolkningen i Stockholm 2006). Källa: Socialstyrelsens patientregister (sluten- och öppenvården), Stockholms läns primärvårdsdata och Socialstyrelsens läkemedelsregister. Figuren visar fyra kurvor över procentandelen i åldrarna 70-90 år som har diagnosen demens mellan år 2006-2016, uppdelat på ålder. År 2006 var siffran hos åldern 70-74 år 2. År 2016 var motsvarande siffra 1. År 2006 var siffran hos åldern 75-79 år 5. År 2016 var motsvarande siffra 4. År 2006 var siffran hos åldern 80-84 år 9. År 2016 var motsvarande siffra 10. År 2006 var siffran hos åldern 85-89 år 12. År 2016 var motsvarande siffra 18.

Demensdiagnos

Figur 2
Figur 2. Andel (%) i åldern 64 år och äldre med en demensdiagnos, uppdelat efter kön och ålder, i Stockholms län (2016). Källa: Socialstyrelsens patientregister (sluten- och öppenvården), Stockholms läns primärvårdsdata och Socialstyrelsens läkemedelsregister. Figuren visar tolv staplar baserat på åldrarna 64-94 år och kön, en för män och en för kvinnor baserat på procentandelen som har en demensdiagnos. 64-69 år är siffran 1 för kvinnor och 1 för män. 70-74 år är siffran 2 för kvinnor och 2 för män. 75-79 år är siffran 5 för kvinnor och 5 för män. 80-84 år är siffran 10 för kvinnor och 9 för män. 85-89 år är siffran 17 för kvinnor och 15 för män. 90-94 år är siffran 23 för kvinnor och 17 för män.

Demensdiagnos efter utbildningsnivå

Figur 3
Figur 3. Andel (%) i åldern 75 år och äldre med en demensdiagnos, uppdelat efter utbildningsnivå och ålder, i Stockholms län (2016). Källa: Socialstyrelsens patientregister (sluten- och öppenvården), Stockholms läns primärvårdsdata och Socialstyrelsens läkemedelsregister. Figuren visar ett stapeldiagram med tolv staplar procentandelen med demensdiagnos uppdelat efter utbildningsnivå och åldersgrupp. Siffrorna är i procent. Under gymnasial utbildning och ålder 75-79 är siffran 6. Gymnasial utbildning och ålder 75-79 år är siffran 5. Efter gymnasial utbildning och ålder 75-79 år är siffran 4. Under gymnasial utbildning och ålder 80-84 är siffran 11. Gymnasial utbildning och ålder 80-84 år är siffran 10. Efter gymnasial utbildning och ålder 80-84 år är siffran 6. Under gymnasial utbildning och ålder 85-89 är siffran 17. Gymnasial utbildning och ålder 85-89 år är siffran 17. Efter gymnasial utbildning och ålder 85-89 år är siffran 16. Under gymnasial utbildning och ålder 90-94 är siffran 21. Gymnasial utbildning och ålder 90-94 år är siffran 22. Efter gymnasial utbildning och ålder 90-94 år är siffran 19.

Insatser

Levnadsvanor och kontroll av vaskulära sjukdomar viktigt

I nuläget finns inget botemedel för demenssjukdomar (8) och medicinsk vård är därför begränsad till att i stället behandla symtom. Däremot finns riskfaktorer för demens som är påverkbara, och att förändra förekomsten av dessa kan ha inflytande på både förekomst och utveckling av demenssjukdomar. Världshälsoorganisationens (WHO) riktlinjer från år 2019 (9) sammanfattar kunskapsläget kring påverkbara riskfaktorer för kognitiv försämring och demens. De handlar om hälsosamma levnadsvanor och kontroll av vaskulära sjukdomar och riskfaktorer. Därutöver finns mycket lovande forskning kring de positiva effekterna av kognitiv aktivitet (10).

Demensutveckling kan påverka hjärnan i tio till tjugo år innan man får en klinisk diagnos (11). Därför är det viktig att ha hälsosamma levnadsvanor under hela livet, men även att förbättra sina levnadsvanor senare i livet kan spela roll. Stöd från experiment visar att fysisk aktivitet kan förbättra kognitionen bland de med demensdiagnos (12), men man har inte kunnat se någon positiv effekt på själva livskvaliteten (13). Experiment ger också stöd till att kontroll av vaskulära sjukdomar och riskfaktorer såsom diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, högt blodtryck och övervikt kan påverka demensförekomst (14).