Depression och ångest

Depression och ångest ofta långvarigt

Depression och ångest är de vanligaste psykiatriska tillstånden bland vuxna (1) och kan även uppstå som en del i andra psykiatriska sjukdomsförlopp. Tillstånden är ofta långvariga och risken för återfall är stor. Arv och miljö och samspelet dem emellan spelar roll för uppkomsten av depression och ångest (2, 3). Även om en mängd olika riskfaktorer har identifierats är det svårt att fastslå orsakerna till depression och ångest hos den enskilda individen.

Definition av depression, ångest och psykisk ohälsa

Framträdande symtom vid depression är nedstämdhet, förlust av intresse och negativt tankeinnehåll, nedsatt lust och ork, koncentrationssvårigheter, sömnproblem och aptitförändringar. Symtomen ska pågå minst två veckor för att man ska uppfylla kriterier för en diagnos, men intensiteten och svårighetsgraden kan variera.

Ångestsyndrom är ett paraplybegrepp för en grupp tillstånd som kännetecknas av ångest, rädsla, spänning, oro och stress. Dessa symtom förekommer normalt i livet som en respons på olika stimuli, men vid ångestsyndrom är symtomen oproportionellt långvariga eller intensiva i relation till den situation som utlöste dem. Hit hör diagnostiska tillstånd såsom generaliserat ångestsyndrom, separationsångest, social fobi, posttraumatiskt stressyndrom och allvarlig stressreaktion.

Man kan känna oro, sömnsvårigheter och nedstämdhet utan att nödvändigtvis uppfylla kriterier för en diagnos. Psykisk ohälsa är en term som används för både mindre allvarliga psykiska problem och för allvarligare symtom som uppfyller kriterierna för diagnos. Psykisk ohälsa inkluderar olika symtom på depression och ångest men också stressreaktioner. Även lindrigare psykisk ohälsa kan ha långsiktiga konsekvenser och det är därför viktigt att följa dess utveckling över tid (4, 5).

Depression och ångest påverkar individ, familj och samhälle

Depression och ångest påverkar familjeliv, arbetsförmåga och sociala relationer. Båda tillstånden ökar risken för självmord, men är också förknippade med kortare livslängd och ökad risk att dö av andra orsaker än självmord (6, 7). Depression och ångest samvarierar med ohälsosamma levnadsvanor och metabola riskfaktorer, vilket kan vara en delförklaring till sambandet mellan depression och kortare livslängd (8). En annan förklaring kan vara att personer med psykiatriska tillstånd i lägre utsträckning både söker och får vård för sina kroppsliga sjukdomar (9–12).

Andelen vårdade har fördubblats

Mellan år 2006 och 2018 har andelen vuxna som har vårdats för diagnostiserad depression eller ångest fördubblats (se figur 1). Under 2018 vårdades mer än dubbelt så många kvinnor som män (13 procent respektive 6 procent). En högre, vanligtvis fördubblad förekomst av depression bland kvinnor är tydlig i internationella befolkningsundersökningar och även i studier av vårdsökande (13).

Andelen personer som vårdats för depression och ångest har ökat gradvis i alla åldrar, och allra mest bland unga. Andelen vårdade är lägst i åldrarna 65–84 år (se figur 2). Vid depression och ångesttillstånd är behandling med antidepressiva läkemedel vanlig. Förskrivningen av antidepressiva läkemedel har ökat i länets befolkning sedan 2011. Under 2018 förskrevs 13 procent av kvinnor och 7 procent av män antidepressiva läkemedel (Socialstyrelsens läkemedelsregister).

Diagnos depression eller ångest

Diagnos depression eller ångest efter åldersgrupper

Förekomsten av psykisk ohälsa är relativt stabil

Andelen med självrapporterad psykisk ohälsa (tre eller fler rapporterade besvär i GHQ-12) i länet har varit relativt oförändrad mellan år 2002 och 2018, och är fortsatt högre bland kvinnor än bland män (se figur 3). År 2018 rapporterar omkring 27 procent bland kvinnor och 20 procent bland män psykisk ohälsa. Skillnaden i självrapporterad psykisk ohälsa mellan kvinnor och män är alltså mindre än könsskillnaden i diagnostiserad depression eller ångest (FHE).

Det finns stora åldersskillnader i förekomst av självrapporterad psykisk ohälsa. Andelen med psykisk ohälsa är högst bland unga, och sjunker med åldern. Dessutom skiljer sig förekomsten baserat på födelseland såväl som utbildningsnivå. År 2018 är andelen med psykisk ohälsa 19 procent bland personer födda i nordiska länder utanför Sverige, 23 procent bland personer födda i Sverige, 23 procent bland födda i övriga Europa och 25 procent i övriga världen. Samma år är andelen med psykisk ohälsa lägre bland personer
med gymnasieutbildning (20 procent), än bland de med enbart förgymnasial utbildning (26 procent) och de med eftergymnasial utbildning (24 procent) (FHE).

Psykisk ohälsa

Kognitiv beteendeterapi rekommenderas oftast

Att behandla depression och ångestsyndrom med antidepressiva läkemedel och olika former av psykologisk behandling har stöd från experiment. Enligt Socialstyrelsens riktlinjer bör psykologisk behandling användas vid i princip alla lindriga och medelsvåra tillstånd av depression och ångestsyndrom (14). Mer specifikt rekommenderar Socialstyrelsen behandling med kognitiv beteendeterapi (KBT) framför interpersonell psykoterapi och psykodynamisk kortidsterapi, och framför behandling med antidepressiva läkemedel (14). Vid svår depression rekommenderas läkemedel och elbehandling (elektrokonvulsiv behandling). Majoriteten av personer med diagnostiserad depression får sin behandling inom primärvården. Därför är det viktigt med hög tillgänglighet till primärvården för att tidig behandling ska kunna ges.

Förebyggande insatser tidigt i livet

Vad som orsakar depression och ångest är inte fullständigt känt, men det kan ibland kopplas till negativa livshändelser eller en svår livssituation. Barndomen är viktig för vår psykiska hälsa och en god uppväxt skyddar mot psykisk ohälsa och dess konsekvenser såsom självmord, senare i livet (15). Föräldrastöd är ett sätt att främja en god uppväxt och således barns hälsa. Det finns stöd från experiment för att riktat eller indikerat föräldrastöd, det vill säga föräldrastöd som riktas till föräldrar som har problem i föräldraskapet eller som ingår i en grupp där risken för sådana problem är stor, kan minska barns utagerande beteende och stärka föräldrarna i sin föräldraroll (16, 17).

Förskolan och skolan är viktiga för barns psykosociala utveckling, och en god skolmiljö bidrar troligen till psykisk hälsa. Likt barnavårdscentralen (BVC), är skolan en central arena för implementering av hälsofrämjande och preventiva interventioner mot psykisk ohälsa. Hög tillgänglighet till insatser mot lindrigare former av psykisk ohälsa, både i och utanför hälsovården, ger möjligheter att förebygga allvarligare former av psykisk ohälsa. Samhällets och vårdens insatser kan också riktas till riskgrupper för psykisk ohälsa såsom barn och unga som lever i socioekonomisk utsatthet, barn till psykiskt sjuka föräldrar, barn och unga med migrationsbakgrund eller erfarenhet av flykt, samt barn och unga inom HBTQ-spektrat (18).

En hälsosam livsstil och regelbunden fysisk aktivitet hjälper

Många av orsakerna till psykisk ohälsa är svåra att göra något åt. Däremot kan utlösande faktorer som utgör konsekvenser av dålig arbetsmiljö, troligtvis förhindras med lagstiftning, tillsyn och systematiskt arbetsmiljöarbete. Dessutom bidrar regelbunden fysisk aktivitet och sunda levnadsvanor till bättre hälsa – inklusive psykisk hälsa. Det finns stöd från experiment för att fysisk aktivitet är en effektiv behandling vid lindrig och medelsvår depression (19). Att tidigt komma till rätta med negativ stress och sömnproblem är också viktigt för att förhindra att onda cirklar uppstår.

Viktig att identifiera hinder för vårdsökande

Förekomsten av depression och ångest är hög i befolkningsundersökningar, och en av fem vuxna kommer att drabbas av en klinisk depression under sin livstid (20). Givet de omfattande konsekvenser som psykisk ohälsa har för individen själv och för samhället, är det viktigt med effektivt omhändertagande och en hög tillgänglighet inom vården för drabbade. Det är också viktigt att identifiera grupper vars vårdkonsumtion är lägre än vårdbehovet på grund av stigmatisering av psykisk sjukdom, låg hälsolitteracitet eller brister i vården.