Diabetes

Typ 2-diabetes utgör 90 procent av alla diabetesfall

Diabetes är en kronisk sjukdom som kännetecknas av högt blodsocker och beror på otillräcklig produktion av, eller känslighet för, hormonet insulin. De vanligaste formerna är typ 1-diabetes och typ 2-diabetes, som utgör 5 procent respektive 90 procent av alla fall (1, 2).

Typ 1-diabetes orsakas av att de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln förstörs av kroppens eget immunförsvar. Typ 1-diabetes drabbar framför allt unga personer, även om sjukdomen också förekommer i äldre åldersgrupper (3, 4). Typ 2-diabetesorsakas av nedsatt känslighet för insulin bland kroppens celler (insulinresistens) i kombination med nedsatt funktion hos de insulinproducerande cellerna i bukspottskörteln. Det finns tydliga samband mellan typ 2-diabetes och högt blodtryck, högt kolesterol, övervikt och fetma, högt midjemått eller en kombination av dessa faktorer (3). Det finns också tydliga samband mellan typ 2-diabetes och ålder samt diabetes hos en nära släkting (5). Andra faktorer som har samband med diabetes är etnicitet, låg fysisk aktivitet, ohälsosam kost och tobaksbruk (1, 6–8).

Diabetes leder till skador i nerver och blodkärl

Ständigt höga nivåer av blodsocker skadar nerver och blodkärl, och kan leda till flera akuta och kroniska komplikationer såsom hjärt-kärlsjukdomar, kronisk njursjukdom, blindhet, samt ökad risk för infektioner och amputationer. Komplikationerna innebär ett stort lidande för patienten och stora kostnader för sjukvården och samhället (9, 10).

Förekomst av diabetes kommer fortsätta öka

Antalet personer i världen som lever med diabetes har ökat så mycket de senaste decennierna att man talar om det som en global epidemi (11). Trots att ökningen varit långsammare i Sverige jämfört med övriga världen, lär förekomsten av diabetes fortsätta öka kommande årtionden. Det beror främst på att förekomst av fetma ökar, att befolkningen blir allt äldre och att fler diabetespatienter överlever (12, 13).

Mellan år 2013 och 2018 ökade andelen personer i Stockholms län som fick diagnosen typ 1-diabetes eller typ 2-diabetes från fyra till sex procent (VAL) (se figur 1). Under år 2018 hämtade fem procent av invånarna (över 15 år) i länet ut diabetesläkemedel, och sex procent av invånarna i hela Sverige. Andelen som får läkemedelsbehandling har ökat över tid. Skillnaden mellan andelen som har fått diagnos och de som har fått läkemedelsbehandling förklaras av att alla med diabetes inte får läkemedelsbehandling (Socialstyrelsens läkemedelsregister) (14).

Diagnostiserad diabetes

En tredjedel uppskattas vara odiagnostiserade

Mörkertalet kring andelen med diabetes är stort. Enligt nationella uppskattningar kan en tredjedel av alla diabetesfall vara odiagnostiserade (15). Det överensstämmer väl med data från studien Stockholms diabetespreventiva program (SDPP) där en tredjedel av diabetikerna i åldrarna 53–78 år var omedvetna om sitt tillstånd.

Andel personer med diabetes högre bland lågutbildade

Andelen i Stockholms län som har diagnosen diabetes är högre bland män och ökar avsevärt med ålder. Bland män i åldrarna 65–84 år har 20 procent diagnostiserad diabetes (se figur 2). I åldrarna 16–44 år har mindre än två procent diagnostiserad diabetes (VAL). Förekomst av diabetes varierar även baserat på utbildningsnivå och födelseland. År 2018 är andelen som uppger att de har en diabetesdiagnos mer än dubbelt så hög bland personer med enbart förgymnasial utbildning jämfört med eftergymnasialt utbildade (se figur 3). Andelen är också högre bland personer födda utanför Sverige, än födda i Sverige (FHE).

Diagnostiserad diabetes

Självrapporterad diabetes efter utbildningsnivå

Insatser för att förbättra levnadsvanor

Förbättrade levnadsvanor såsom förbättrad kost, ökad fysisk aktivitet och viktminskning, förebygger diabetes (2, 17). Det finns stöd från experiment att strukturerade individuella insatser för förbättrade matvanor och ökad fysisk aktivitet hos personer med hög risk för diabetes, kan fördröja – och till och med förhindra – sjukdomsutveckling (16). Just nu pågår kunskapsutveckling kring insatser på samhällsnivå såsom fler parker och cykelbanor, insatser för att öka fysisk aktivitet i skolor, reglering av livsmedelsreklam till barn samt insatser för att öka befolkningens kunskap om kost och hälsa (17).

För att så tidigt som möjligt identifiera personer med diabetes rekommenderar Socialstyrelsen att provtagning görs på personer med en eller flera riskfaktorer för typ 2-diabetes när de kommer i kontakt med vården. Sådan screening av hela befolkningen rekommenderas däremot inte (1, 18).

Mer kunskap behövs om behandling med diabetesläkemedel i förebyggande syfte

Det finns ett mycket tydligt samband mellan behandling med diabetesläkemedel för personer med förhöjt blodsocker men ännu inte utvecklad typ 2-diabetes, så kallade prediabetiker, och minskad risk för diabetes och dess komplikationer (19). Sådan behandling bör rekommenderas för prediabetiker och personer med fetma, och för kvinnor som tidigare haft graviditetsdiabetes (19). Det saknas dock evidens för långsiktiga effekter av läkemedelsbehandling för personer med lägre risknivåer (20).

Blodsockerkontroll för de som drabbats av diabetes

Att hålla blodsockret under kontroll har ett mycket tydligt samband med minskad risk för diabeteskomplikationer (21). Därför är blodsockerkontroll det viktigaste målet för insatser riktade till diabetespatienter (1, 18). Bättre matvanor, ökad fysisk aktivitet samt läkemedel som sänker blodsockret bidrar till att normalisera blodsockret (16). Kirurgisk viktminskning vid fetma kan också övervägas samt läkemedelsbehandling för högt blodtryck och högt kolesterol (22). Adekvat behandling av diabetes kan leda till så kallad remission, vilket betyder att symtomen avtar och att man inte längre uppfyller
diagnoskriterierna.

Trots att andelen diabetespatienter med adekvat blodsockerkontroll har ökat i Stockholms län, uppnår 45 procent av patienter med diabetes fortfarande inte målvärdet för önskvärda blodsockernivåer (23). Just nu pågår kunskapsutveckling kring förbättring av blodsockerkontroll med hjälp av exempelvis virtuella diabetesmottagningar, sensorer som ligger under huden för kontinuerlig övervakning av blodsockernivåer och insulinpumpsanordningar (18). Ett annat lovande utvecklingsområde är så kallad precisionsmedicin. Det innebär att prevention, diagnostik och behandling av diabetes anpassas efter individuell genetik och sjukdomsförlopp (24–26).