Inkomst

Inkomst är viktigt för hälsan. Framför allt för våra grundläggande behov såsom rent vatten, mat eller bostad, men också för att skapa möjlighet för socialt deltagande och kontroll över sitt eget liv. I Stockholms län har medianinkomsten ökat – även för de med lägst inkomst. Dessutom har andelen i självrapporterad fattigdom minskat, och andelen biståndstagare är lägre. Fram till år 2009 ökade dock andelen i länet som befinner sig i relativ fattigdom, och omfattar sedan dess nästan en av fem personer.

  • Sociala och ekonomiska förutsättningar

Introduktion

Tydligt samband mellan inkomst och hälsa

Den ekonomiska utvecklingen har varit central för hälsoutvecklingen i världen, och sambandet mellan inkomst och hälsa syns även på individnivå (1–4). På individnivå är orsakssambandet mellan inkomst och hälsa kausalt om man ser till extrem fattigdom. När inte de allra mest grundläggande behoven såsom rent vatten, mat eller bostad är tillgodosedda får det mycket snabbt dramatiska hälsoeffekter. Även om förekomsten av sådan extrem fattigdom är mycket låg i områden som Stockholms län, är inkomst tydligt förknippat med hälsa även här. Bland annat genom att skapa möjligheter för socialt deltagande och kontroll över sitt eget liv (5).

Medianinkomst

Figur 1
Figur 1. Disponibel medianinkomst (summan av alla inkomster och transfereringar efter skatt) (i SEK per år) i befolkningen som helhet, och i femtedelen med lägst inkomst, över tid i Stockholms län (2005–2017). Notera: Värden är justerade för inflation (2017 års priser). Källa: Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES). Bilden visar två kurvor, en som är svagt uppåtgående och en svagt nedåtgående över disponibel medianinkomst i befolkningen som helhet, och i femtedelen med lägst inkomst, över tid i Stockholms län. År 2005 var siffran 187000 för medianinkomst (hela befolkningen) och 94000 för medianinkomst (20 procent lägst inkomst). År 2017 var motsvarande siffra 205000 för medianinkomst (hela befolkningen) och 93000 för medianinkomst (20 procent lägst inkomst).

Förekomst och utveckling över tid

Stadig ökning av medianinkomst i länet

Under perioden 2002–2017 har den disponibla medianinkomsten ökat sakta men säkert i Stockholms län (se figur 1). Utvecklingen av disponibel inkomst (summan av alla inkomster och transfereringar efter skatt) har gått snabbast för de med låg inkomst. Bland de 20 procenten med lägst inkomst har medianinkomsten, i reala termer, nästan fördubblats mellan år 2002 och 2017. Bland de fem procenten med lägst inkomst har utvecklingen varit mer dramatisk: mellan år 2008 och 2010 minskade medianinkomsten, för att sedan återigen öka. Om man ser till utvecklingen över tid under hela perioden 2002–2017, har medianinkomsten från och med år 2005 ökat något även bland dessa fem procent, även om ökningen i absoluta tal är mycket blygsam.

En av fem lever i relativ fattigdom

Relativ fattigdom innebär en inkomst som är 60 procent av medianinkomsten respektive år. I figur 2 redovisas utvecklingen av den relativa fattigdomen över tid, tillsammans med andelen med lägre inkomst än det som var gränsen i kronor år 2005, det vill säga ett absolut mått på fattigdom. Figuren visar att absolut fattigdom (så som den definieras här) minskade fram till och med år 2007, men ökade kring finanskrisen år 2008 och nådde sin topp år 2009. Sedan dess sjunker den absoluta fattigdomen återigen, om än långsamt. Andelen i relativ fattigdom ökade fram till år 2009, och omfattar sedan dess nästan en femtedel av befolkningen i länet.

Självrapporterad fattigdom och ekonomiskt bistånd minskar

Andelen i Stockholms län som själva rapporterar svårigheter att klara löpande utgifter såsom mat, hyra och räkningar har minskat mellan år 2002 och 2018, från 19 procent till 15 procent. Tre procent uppger att de har avstått från vård på grund av dålig ekonomi år 2018, vilket också innebär en minskning över tid (FHE). Även andelen vuxna i länet med ekonomiskt bistånd minskade stadigt mellan år 2000 och 2017 (se figur 3).

Relativ och absolut fattigdom

Figur 2
Figur 2. Andel (%) av befolkningen i relativ (disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomsten respektive år) och absolut fattigdom (här definierat som det reala värdet av inkomstgränsen för år 2005), över tid i Stockholms län (2000–2017). Källa: Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES). Bilden visar två kurvor, en svagt uppåtgående och en fast över procentandelen av befolkningen uppdelat i relativ och absolut fattigdom. År 2005 är siffran 15 för både relativ och absolut fattigdom År 2017 är motsvarande siffra 18 för relativ fattigdom och 15 för absolut fattigdom.

Ekonomiskt bistånd

Figur 3
Figur 3. Andel (%) biståndsmottagare i åldern 18 och äldre, över tid i Stockholms län (2000–2017). Källa: Socialstyrelsens statistikdatabas. Bilden visar en nedåtgående kurva över procentandelen biståndsmottagare i åldern 18 år och äldre över tid i Stockholms län. År 2000 var siffran 5. År 2017 var motsvarande siffra 2.