
- Sociala och ekonomiska förutsättningar
- Befintlig sida: Inkomst
Inkomst
Inkomst är viktigt för hälsan. Framför allt för våra grundläggande behov såsom rent vatten, mat eller bostad, men också för att skapa möjlighet för socialt deltagande och kontroll över sitt eget liv. I Stockholms län har medianinkomsten ökat – även för de med lägst inkomst. Dessutom har andelen i självrapporterad fattigdom minskat, och andelen biståndstagare är lägre. Fram till år 2009 ökade dock andelen i länet som befinner sig i relativ fattigdom, och omfattar sedan dess nästan en av fem personer.
Introduktion
Tydligt samband mellan inkomst och hälsa
Den ekonomiska utvecklingen har varit central för hälsoutvecklingen i världen, och sambandet mellan inkomst och hälsa syns även på individnivå (1–4). På individnivå är orsakssambandet mellan inkomst och hälsa kausalt om man ser till extrem fattigdom. När inte de allra mest grundläggande behoven såsom rent vatten, mat eller bostad är tillgodosedda får det mycket snabbt dramatiska hälsoeffekter. Även om förekomsten av sådan extrem fattigdom är mycket låg i områden som Stockholms län, är inkomst tydligt förknippat med hälsa även här. Bland annat genom att skapa möjligheter för socialt deltagande och kontroll över sitt eget liv (5).
Medianinkomst

Förekomst och utveckling över tid
Stadig ökning av medianinkomst i länet
Under perioden 2002–2017 har den disponibla medianinkomsten ökat sakta men säkert i Stockholms län (se figur 1). Utvecklingen av disponibel inkomst (summan av alla inkomster och transfereringar efter skatt) har gått snabbast för de med låg inkomst. Bland de 20 procenten med lägst inkomst har medianinkomsten, i reala termer, nästan fördubblats mellan år 2002 och 2017. Bland de fem procenten med lägst inkomst har utvecklingen varit mer dramatisk: mellan år 2008 och 2010 minskade medianinkomsten, för att sedan återigen öka. Om man ser till utvecklingen över tid under hela perioden 2002–2017, har medianinkomsten från och med år 2005 ökat något även bland dessa fem procent, även om ökningen i absoluta tal är mycket blygsam.
En av fem lever i relativ fattigdom
Relativ fattigdom innebär en inkomst som är 60 procent av medianinkomsten respektive år. I figur 2 redovisas utvecklingen av den relativa fattigdomen över tid, tillsammans med andelen med lägre inkomst än det som var gränsen i kronor år 2005, det vill säga ett absolut mått på fattigdom. Figuren visar att absolut fattigdom (så som den definieras här) minskade fram till och med år 2007, men ökade kring finanskrisen år 2008 och nådde sin topp år 2009. Sedan dess sjunker den absoluta fattigdomen återigen, om än långsamt. Andelen i relativ fattigdom ökade fram till år 2009, och omfattar sedan dess nästan en femtedel av befolkningen i länet.
Självrapporterad fattigdom och ekonomiskt bistånd minskar
Andelen i Stockholms län som själva rapporterar svårigheter att klara löpande utgifter såsom mat, hyra och räkningar har minskat mellan år 2002 och 2018, från 19 procent till 15 procent. Tre procent uppger att de har avstått från vård på grund av dålig ekonomi år 2018, vilket också innebär en minskning över tid (FHE). Även andelen vuxna i länet med ekonomiskt bistånd minskade stadigt mellan år 2000 och 2017 (se figur 3).
Relativ och absolut fattigdom

Ekonomiskt bistånd
