Ångest och depression

Tillstånden skapar lidande och hinder i vardagen

Oro och ångest är naturliga reaktioner när vi ställs inför utmanande situationer, men känslorna blir ibland så intensiva att de blir ett hinder i vardagen. Ångest eller oro som skapar lidande och försämrad funktion kallas ångestsyndrom (1). Även att vara ledsen och nedstämd ibland är en naturlig del av livet. En del personer har dock perioder när sådana känslor inte ger vika utan leder till orkeslöshet, minskad lust, hopplöshet eller sömnproblem. Om det innebär ett lidande eller försämrad funktion kallas det depression (1).

Ångestsyndrom och depression är vanliga sjukdomar och bland de som orsakar allra störst andel så kallade förlorade friska år på grund av funktionsförlust, och därmed stor sammantagen sjukdomsbörda (se Introduktion och metod) (2). Ångestsyndrom debuterar ofta under barndomen (3) men det varierar för olika ångestsyndrom (4). Depression debuterar ofta i tonåren eller i tidig vuxen ålder (3). Orsakerna är ett samspel av biologiska, psykologiska, sociala och miljömässiga faktorer som ärftlighet (5), temperament (6), hur vi tolkar information (7, 8), förmåga till känsloreglering (9, 10), negativa erfarenheter (11) och sociala förutsättningar (12).

Ångestsyndrom och depression kan leda till sämre hälsa och till sociala, ekonomiska och relationella problem (13, 14). Båda tillstånden ökar risken för självmord och är förknippade med kortare livslängd och ökad risk att dö av andra orsaker, som av hjärtinfarkt och cancer (15, 16).

Ångestdiagnos ökar bland flickor

3,4 procent av flickorna och 1,6 procent av pojkarna i grundskoleåldern (6–15 år) hade en ångestdiagnos år 2021. Andelen flickor med ångestdiagnos har ökat från 1,8 procent år 2014. Ökningen har varit särskilt stor under de senaste två åren (det vill säga under pandemin). För pojkar har andelen varit relativt stabil (en ökning från 1,4 till 1,6 procent).

Depressionsdiagnos är mindre vanligt bland barn i grundskoleåldern, 0,9 procent av flickorna och 0,3 procent av pojkarna har en depressionsdiagnos.

Det saknas undersökningar av självskattade eller föräldraskattade besvär för barn.

Ångest är vanligast även bland vuxna

Tolv procent av kvinnorna och fem procent av männen 16 år och äldre hade en ångestdiagnos år 2021. Även i denna åldersgrupp är ångestdiagnoser vanligare än depressionsdiagnoser. Fem procent av kvinnorna och tre procent av männen hade en depressionsdiagnos.

Hos kvinnor har andelen med ångestdiagnos ökat från 7 till 12 procent och bland män från 3,5 till 5,3 procent sedan år 2014. Andelarna med depressionsdiagnos har inte ökat nämnvärt under samma tidsperiod. För vuxna syns inga tecken på att ångest- eller depressionsdiagnoser skulle ha ökat mer sedan pandemin jämfört med tidigare år.

Självrapporterade besvär tyder på mörkertal i vissa grupper

I folkhälsoenkäten 2021 svarar deltagarna på ett antal frågor som ska fånga symtom på ångestsyndrom eller depression (formuläret Patient Health Questionnaire-4, PHQ4) (17). Resultaten visar att 19 procent av kvinnorna och 14 procent av männen har besvär som tyder på ångestsyndrom eller depression. Det är första gången som formuläret används, så det går inte att göra någon analys av hur det sett ut över tid. Tidigare användes andra frågor som mäter psykisk ohälsa i en bredare bemärkelse (formuläret General Health Questionnaire-12, GHQ-12) (18). De användes för ett urval av deltagarna även 2021 (de som ingår i den så kallade Stockholm Public Health Cohort). En jämförelse i den gruppen visar ingen tydlig ökning av psykisk ohälsa sedan 2002.

Det är relevant att jämföra hur stora andelar som fått en ångest- eller depressions­diagnos med hur stora andelar som har besvär enligt frågorna i folkhälsoenkäten för olika befolkningsgrupper. Den jämförelsen visar på små skillnader i socioekonomiskt starkare grupper. Däremot finns det tecken på mörkertal hos unga vuxna och hos de allra äldsta samt hos personer som är utrikes födda och har kortare utbildning (se figur 1–3).

Unga och äldre rapporterar mest besvär

Unga vuxna och de allra äldsta rapporterar mer besvär som tyder på ångestsyndrom eller depression jämfört med övriga åldersgrupper (se figur 1). De har dock inte tydligt fler ångest- eller depressionsdiagnoser vilket tyder på att många med besvär inte får vård.

Ångest och depression per åldersgrupp

Utrikesfödda har mer besvär men får mindre vård

Personer som är födda utanför Sverige, framför allt utanför Europa, rapporterar mer besvär som tyder på ångestsyndrom eller depression jämfört med de som är födda i Sverige (se figur 2). Andelen som får diagnos är däremot något lägre jämfört med de som är födda i Sverige.

Ångest och depression per födelseland

Personer med kortare utbildning har mer besvär

Personer med förgymnasial utbildning rapporterar mer besvär som tyder på ångestsyndrom eller depression jämfört med personer med längre utbildning. Andelen med ångest- eller depressionsdiagnos skiljer sig dock inte mellan olika utbildningsnivåer.

Ångest och depression per utbildningsnivå

Breda insatser viktiga för att förebygga depression och ångest

För att minska ångestsyndrom och depression i befolkningen behövs både tillgänglig och effektiv behandling och förebyggande insatser. De flesta med ångestsyndrom anger att problemen debuterade i barndomen och därför finns det anledning att arbeta förebyggande bland barn och unga. Det finns internationella exempel på skolbaserade insatser som visar effekt på både ångest- och depressionssymtom (19), men det är inte klarlagt att de är överförbara till Sverige och att de ger långsiktiga effekter (20). Ett viktigt arbete är därför att utveckla, anpassa och utvärdera förebyggande insatser för barn och unga. Det är även viktigt att arbeta mot psykisk ohälsa i en bredare bemärkelse genom att säkerställa god utbildning, erbjuda föräldrastöd till de som har behov samt minska mobbning och diskriminering (21).

Öka tillgängligheten till effektiv behandling

Det finns effektiv behandling för ångestsyndrom och depression för alla åldrar. I Socialstyrelsens riktlinjer rekommenderas främst psykologisk behandling, framför allt kognitiv beteendeterapi, eller antidepressiva läkemedel (22). Tillgängligheten till psykologiska behandlingar behöver dock öka, framför allt inom primärvården där de flesta vuxna och en ökande andel barn och ungdomar söker vård för dessa tillstånd (22). Ett sätt att öka tillgängligheten är att ge psykologisk behandling via internet (23, 24).

Många med ångestsyndrom och depression kommer inte i kontakt med vård och erbjuds därmed inte behandling (25). Unga vuxna, de äldsta, utrikesfödda, och personer med förgymnasial utbildning får vård i lägre grad än förväntat utifrån självskattade besvär. Riktade kunskapshöjande insatser om hur och när man kan söka hjälp skulle kunna minska detta glapp, tillsammans med en välfungerande lokal primärvård (26).

Det finns dock en relativt stor andel som inte blir hjälpta trots behandling (27, 28), vilket ytterligare tydliggör behovet av preventivt arbete.