Hjärtinfarkt och stroke

Långsiktiga hälsoproblem för de som överlever

Hjärt-kärlsjukdomarna hjärtinfarkt och stroke är akuta, livshotande sjukdomstillstånd som beror på syrebrist (ischemi) i hjärtat respektive hjärnan. Syrebristen gör att vävnaden kan dö och därmed mista en del av sin funktion. Ungefär en fjärdedel av de som drabbas av hjärtinfarkt eller stroke dör inom de fyra första veckorna. Utöver den akuta risken att dö är långsiktiga hälsokonsekvenser efter hjärtinfarkt vanliga, bland annat hjärtsvikt och förmaksflimmer. Konsekvenserna av stroke kan vara många och svåra, bland annat förlamning och talsvårigheter, vilket kräver stora omsorgs- och rehabiliteringsinsatser. Men stroke orsakar också mer dolda funktionsnedsättningar, till exempel trötthet, minnessvårigheter och humörsvängningar.

Socioekonomiska faktorer påverkar dödligheten i hjärt-kärlsjukdom

Hjärtinfarkt och stroke har liknande riskfaktorer även om det finns vissa skillnader. Båda sjukdomarna har en tydlig koppling till stigande ålder men män drabbas generellt tidigare i livet än kvinnor. Internationella studier har visat att det finns tydliga socioekonomiska skillnader i vilka som avlider i hjärt-kärlsjukdom och ett visst samband med flera enskilda socioekonomiska komponenter, framför allt inkomst men också arbete, utbildning och socioekonomiska förhållanden under barndomen (1, 2).

Hjärtinfarkt och stroke kan förebyggas

De viktigaste riskfaktorerna för hjärtinfarkt som går att förebygga är rökning, diabetes, höga blodfetter, högt blodtryck samt dålig social och organisatorisk arbetsmiljö. Var för sig ökar dessa faktorer risken för hjärtinfarkt till omkring det dubbla (3, 4). Övervikt och obesitas är kopplat till ökad risk för hjärtinfarkt (5), men sambandet blir mycket svagt om hänsyn tas till andra riskfaktorer som höga blodfetter och högt blodtryck (3). För stroke är riskfaktorerna överlappande, men med vissa skillnader. Högt blodtryck, höga blodfetter och diabetes är de riskfaktorer som både har tydligast koppling och störst förekomst i befolkningen. Även nedsatt njurfunktion och förmaksflimmer ökar risken för stroke (6, 7). Rökning är inte lika tydligt kopplat till stroke som till hjärtinfarkt (8).

Allt färre insjuknar i hjärtinfarkt och stroke

Hjärtinfarkt står för nästan åtta procent av den samlade sjukdomsbördan i Stockholms län och 18 procent av dödsfallen. Stroke står för fyra procent av den samlade sjukdomsbördan och åtta procent av dödsfallen i Stockholms län (9). Nya fall av både hjärtinfarkt och stroke har dock minskat successivt under flera decennier. I Stockholms län har det åldersstandardiserade insjuknandet i hjärtinfarkt halverats sedan år 2000 för både män och kvinnor. För stroke har minskningen varit något långsammare, men följer samma positiva trend (se figur 1).

Det kvarstår dock stora skillnader inom länet. Att drabbas av hjärtinfarkt är till exempel nästan tre gånger vanligare i Norrtälje än i Sundbyberg. Det beror på att stora skillnader kvarstår när det gäller socioekonomiska faktorer. Personer över 20 år med enbart förgymnasial utbildning har 3,5 gånger högre risk för stroke och 2,6 gånger högre risk för hjärtinfarkt jämfört med de som har eftergymnasial utbildning år 2020 (VAL).

Hjärtinfarkt och stroke per 100 000 invånare

Antalet som dör i hjärtinfarkt och stroke minskar drastiskt

Även antalet som dör i hjärtinfarkt och stroke har minskat drastiskt de senaste åren (se figur 2). År 2021 dog 39 män och 20 kvinnor per 100 000 av hjärtinfarkt. För 20 år sedan var det 5 gånger så många. Samma år dog 27 män och 22 kvinnor per 100 000 av stroke. Det var tre gånger så många för 20 år sedan.

Dödsfall i hjärtinfarkt och stroke per 100 000 invånare

Viktigt att kombinera livsstilsförändring och läkemedel

Hjärtinfarkt och stroke kommer att vara bland de viktigaste orsakerna till sjukdomsbördan i befolkningen under en lång tid framöver, trots den positiva utvecklingen. Det är därför viktigt att fortsätta utveckla program för att identifiera och behandla riskfaktorer tidigt. Det har potential att göra stor nytta.

De mest effektiva åtgärderna för att minska insjuknandet i hjärt-kärlsjukdomar är att identifiera personer som har påverkbara riskfaktorer och ge dem stöd till livsstilsförändringar och preventiv läkemedelsbehandling. Det gäller särskilt för personer med flera riskfaktorer (10). Till exempel finns ett starkt vetenskapligt stöd för läkemedels­behandling av högt blodtryck (11–13) och höga blodfetter (14, 15) (se Metabola riskfaktorer). Acetylsalicylsyra har visst vetenskapligt stöd i riskgrupper (16) och vid förmaksflimmer har blodförtunnande medel mycket starkt vetenskapligt stöd för att förebygga stroke (17).

Livsstilsförändringar som motion, viktnedgång och en diet som består av mycket frukt och grönsaker har visst vetenskapligt stöd som behandling av högt blodtryck och diabetes, som i sin tur höjer risken för hjärtinfarkt och stroke, men det är svårare att visa på ett direkt samband mellan dessa beteendeförändringar och risken för stroke och hjärtinfarkt (3, 10). För rökare är rökstopp en viktig förebyggande insats mot hjärtinfarkt.

Sambandet mellan luftföroreningar och hjärt-kärlsjukdom är mycket svagt men eftersom så många exponeras för luftföroreningar är de ett potentiellt folkhälsoproblem (18).

Snabba och sammanhållna vårdkedjor räddar liv

Att fortsätta att korta tiden mellan insjuknande, diagnos och behandling i akutskedet minskar dödligheten och kan bevara mer av hjärtats och hjärnans funktion. Det innebär vinster för patienterna så väl som för samhället. Dagens effektiva medicinska behandlingar minskar också risken för återinsjuknande, tillsammans med livsstils­förändringar i efterförloppet.

En sammanhållen vård vid specialiserade enheter minskar dödligheten och funktionsnedsättningarna vid både hjärtinfarkt och stroke. Den behandling i akutskedet för hjärtinfarkt som utvecklades på 1980-talet har inneburit stora vinster. För stroke har den akuta vården gjort en liknande resa, även om det skett senare. På senare år har också en ny strokebehandling utvecklats där man drar ut proppar ur hjärnans kärl (trombektomi). Framstegen visar att ett systematiskt förbättringsarbete har fortsatt stor potential att förbättra den akuta vården.